2/1-08 Puh, då var nyårshelgen över. Jag var rätt mör i morse efter mastodonpasset jag gjorde igår, från 7.30 -21, men jag fick i alla fall sovmorgon till halv elva i morse, då jag vaknade av att Pepsi låg på mig. Hon brukar ju aldrig hoppa upp så i sängen, hon brukar faktiskt fråga först, men hon tyckte väl att Roja legat där för länge. Roja passar på så fort husse går till jobbet.
Eftersom hundträningen varit i det närmaste obefintlig under helgerna, så såg jag fram emot att ett träningspass på klubben och även spårträning. Stefan skulle träna sök med Pepsi och då tänkte jag passa på att följa med och träna Roja under tiden. Men ack, vad jag bedrog mig. Halv åtta i morse ringer telefonen, jag ser vem det är, och en kort, väldigt kort sekund, tvekar jag om jag ska svara eller ej, men självklart så svarar jag. Det är från mitt jobb, akut kris, sjuk timvikarie och ingen annan finns tillgänglig, så det är inget annat att göra än att åka och jobba, så det var den hundträningen. Sen skulle Kim åka med sin pappa och fira nyår i Värmland och jag hade tänkt packa nu på morgonen, så det blev till att sätta fart. Sen till nästa stor besvikelse - jag hade fått kanonturer nu under nyårshelgen. 7.30-13.30 nyårsafton, 14-21 på nyårsdagen. Men det var bara det att min samordnare hade sett FEL, det var 7.30 -13.30 på nyårsdagen. Så, det hela slutade med att jag är ledig på nyårsafton och ska jobba nyårsdagen 7.30 -13.30 först på ett ställe, sedan snabbt iväg till nästa ställe för att jobba 14-21. Tjena, hallå, det är väl inte precis den dagen på året man har lust att jobba heldag. Detta betyder att det får bli en väldigt lugn nyårsafton för mig. Jag som var så glad att ha fått så bra tider, men så är livet på en bemanningsenhet...vad är väl en fest på nyår, suck? Alla ni andra som är lediga - skål på er!
28/12 27/12 Julfirande...... I år har vi återigen varit uppe i Säfsen och firat jul. När vi närmade oss Säfsen på fredagskvällen visade bilens termometer på 15 minusgrader, och när vi åkte hemifrån var det plusgrader hemma. Det var så otroligt fint, när det gnistrade så vackert i träden av all snö. Lördag och söndag fick vi uppleva vackert väder, men tyvärr började det töa på julafton, så när vi åkte skidor på onsdagen så var det i regn. Men i backarna var det faktiskt bra underlag ändå.
Vi hade i alla fall en toppenvecka där uppe, med skidåkning, fina promenader och även tid för att bara slappa.....Säfsen är en liten mysig by som är omgiven av vacker natur, så det är så härligt att vandra omkring där. På onsdagen var vi på premiären av ARN, inga problem att få biljetter där inte, de har inte ens förköp. Vilken kanonfilm, av mig får den högsta betyg. Nu ska jag bara läsa boken också, det är ju alltid så att mycket av innehållet försvinner i en film. Tusen tack, till min kära svärmor för att vi återigen fick denna upplevelse i julklapp. Den var bästa vi kunde få....
19/12 Jag ljuger om jag säger att jag älskar julen, men jag vill i alla fall önska alla jag känner en riktigt GOD JUL, särskilt till alla mina goa släktingar som bor runt om i vårt avlånga land, vi träffas alltför sällan. Så till er skickar jag ett stort fång julkramar. 15/12 Jag som trodde älgjakten var över...
Idag fyller Sebastian 12 år, hipp hipp hurra!
Tänk att åren har gått så fort, ibland känns det som man vill stanna tiden så man ska hinna med att ta in allting. Idag har vi haft kalas i alla fall, jag tror att han blev nöjd med sina presenter, det blev mest pengar, men det var ju vad han önskade sig också. Eftersom städning kanske inte är så högprioriterat hemma hos oss, så det blir det alltid lite av panikstädning, när vi ska ha främmande. Men oj, vad fint det blir när alla hjälper till, och varje gång säger vi att nu ska vi försöka ha det så här!! Men sen vet jag inte vad som händer, för efter några dagar blir det lika rörigt igen. Ja, ja det finns ju så mycket roligare saker att göra än att städa, eller hur? Och det är då verkligen ingen som tar det ifrån en heller. Om jag ska återgå till rubriken, så hände det en grej i går när jag var på klubben i Trollhättan. Jag och Marie hade stämt träff för att träna, så jag åkte upp lite tidigare för att rasta tjejerna. Så jag släppte ut dom på planen så de fick rusha av sig, det är ju så bra för det är öppet så man ser så långt. Sen tog jag ner Pepsi på plan så hon fick träna lite innan Marie kom. Jag ställde upp henne för att göra en inkallning, då får hon vittring på något. Säkerligen ett rådjur tänker jag och försöker greppa om henne, men dock försent. För fram klevar en stor ÄLG och Pepsi sätter av i full fart efter den, hjälp! Jag vrålar ju så klart allt jag kan och hinner tänka många tankar. Älgarna kan ju bli så griniga och sparkas, och Pepsi ger ju sig inte i första taget. Men tänk, hon kommer tillbaka nästan med en gång, helt otroligt, antagligen ville hon bara jaga iväg den. Men vilken tur att det inte var surälgen som gick runt på klubben i höstas i VBG, då vete sjutton hur det hade slutat. Men jag har ju älgskräck, så jag tog Pepsi och sprang till bilen, för jag trodde nästan att älgen skulle komma tillbaka och vara jättearg. Så jag stannade där tills Marie kom
12/12 Hänt mycket sen sist..... I söndags så var vi ju bjudna på julbord av klubben, det var helt ok, men jämför man förra årets julbord, då klubben fyllde 60 år så bleknar ju detta förstås. Då var vi på Ronnum, som är ett riktig lyxställe, det var så otroligt fint och mycket god mat att välja på. Ett helt rum inrett med bara godis, på övervåningen serverades det efterrätt och kaffe, ja det var verkligen något extra. Men jag förstår väl också att det inte går att kosta på något sånt varje år. Ja, så var jag ju iväg igår på julbord igen och då var det jobbet som bjöd på fest, och vilken fest sen... Vi har ju på sin höjd fått en äggmacka eller tomtegröt vid juletid, så vi är verkligen inte bortskämda med något lyx minsann. Men i år hade våra chefer slagit på stort, vi var bjudna till Folkets Hus festsal, där vi minglade lite först, sen bjöds vi på ett julbord och under tiden vi åt spelade och sjöng två unga tjejer julmusik, de var så duktiga och proffsiga. Efter maten kom den stora "överraskningen", vi skulle dela upp oss de grupper vi arbetade i och sjunga kareoke, hallå vilket surr det blev, där satt vi, hälften körde bil och var spiknyktra, däribland jag då. Jag kan ju säga att majoriteten sa blankt nej till att börja med. I alla fall skulle vi välja ut två låtar var i varje grupp som vi ville sjunga och sedan skulle vi betygsätta varandra. Madre mia, jag kan verkligen inte sjunga. Det såg så roligt ut, för ingen ville stå nära micken och när kareokekillen flyttade micken närmare, så backade alla...Men i alla fall så kom vi gång och efter ett tag så blev vi alla varmare i kläderna och då blev det riktig bra, vad vi skrattade, en del som kanske är lite stela i vanliga fall tog verkligen ut svängarna ordentligt, hur härligt som helst med folk som kan bjuda på sig själv så. Sen avslutade vi med julklappsbyte, det är lika roligt att se vad de andra får också. Vi höll på att skatta ihjäl oss när vi såg vad en kille i vår grupp fick: en tomtemorsluva med flätor, han såg så söt ut som tomtemor. Men ärligt talat är det väl inte så smart kanske att köpa något sånt när vi är blandat killar och tjejer?? Det var verkligen en lyckad julfest, men vi har ju också en festkommitté som är helt suveräna på att anordna sådana här saker, tusen tack till festnissarna och våra två goa chefer. Detta behövde vi verkligen.. Det blev ju en sen kväll så jag ganska seg i morse när jag kom till jobbet kl.7.00. Där möttes jag av beskedet att stället var isolerat pga av magsjuka bland personal och boende, hur kul är det då på en skala?? Inga boende fick gå till jobbet, men då kom ju frågan upp, om inte de får gå till jobbet, hur är det då möjligt att jag får gå till deras arbetsplats, som jag skulle ha gjort imorgon. Jag är ju runt på lite olika ställen, jag kan ju lika väl sprida smittan vidare. Då fick jag beskedet att jag inte fick gå dit imorgon, men då kom ju nästa problem att på kvällen skulle bara vikarier jobba, då skulle de ju inte heller få gå vidare till annat ställe nästa dag. Då gick det helt plötsligt inte att göra så, förbjuda någon att arbeta, men då var ju jag redan avbokad. Men då behövdes det ju personal på boendet där alla var magsjuka, så då bestämde vi att jag håller mig där och vi begräsar antalet folk som går dit. Förstår ni hur min arbetssituation ser ut ibland, jag kände mig allmänt rörig när jag kom hem och framförallt väldigt illamående. Men nu har jag specialkompetens att ta hand om magsjuka personer med allt vad det innebär, bra va? Undrar vilken löneförhöjning man kan kräva för sånt? Jag ska nog ta upp det på nästa lönemöte..
8/12 Spårträning
I dag hade vi förlagt vår lördagsträning till Grönvik, Ursand. Vilket kanonväder vi hade, blå himmel och solsken. Tanken var att vi skulle träna spår och köra uppletande. Denna gång la jag ett litet svårare spår för Roja, över en stig där det hade passerat mycket folk och hundar, och över berg, bredvid strandkanten. Förutom att hon fick svårigheter vid stigen, så löste hon det galant! Det är så roligt att lägga lite kluriga spår, där hunden verkligen får använda hjärnan för att lösa det. Jag körde en platsliggning med henne nära stigen där det passerade folk och hundar, hon lyfte lite på huvudet när det passerade en liten vit söt sak, men sen la hon ner hakan i backen igen. Hemskt av mig att använda försvarslösa hundar som föremål för min träning, va?? Men det inte folk vet har de ju inte ont av. Nu tycker Roja det är riktigt kul med budföring, så med lite mer träning, så...nu ligger vi i hårdträning inför appellen som vi ska klara av i vår. Målet är även att köra lydnadstvåan i vår, så det går inte att ligga på latsidan. Men nu tycker Roja verkligen att det är roligt att träna, ni som har följt oss i vår träning vet ju att hon var väldigt loj i början och tyckte inte det var särskilt kul med lydnadsträning, men jag tror att vi har knäckt träningskoden nu. Tack vare mycket hjälp och tips från kunnigt hundfolk har jag nu hittat rätt belöningshjälp. Men jag tror ju helt klart på träning i positiv anda, jag använder klicker i inlärningssituationer, vilket är helt kanon, och delar upp momenten i smådelar för att sedan pussla ihop dem. Imorgon ska vi på julbord och äta mycket mat, mm. Det är klubben som bjuder alla som har varit aktiva under året. Det är alltid trevligt att träffas under såna former, då får man ju se hur folk ser ut i "vanliga" vardagen också, annars är det ju kängor och praktiska kläder som gäller...
6/12 Äntligen tillbaka..... Herregud vilka dygn det har varit. Stackars Lexie, som var försvunnen i tre dygn, nu är hon hemma i tryggheten igen. Och stackars Marie, tänk själva, när ens hund försvinner, tjugo minuter känns ju som en evighet. Tänk då att dag efter dag går utan att någon hund dyker upp, vilken mardröm....Och vilket väder det har varit då, ösregn, kyla och åter ösregn.
Men det slutade ju som tur är lyckligt, en riktig solskenshistoria, efter ett tips att hon hade synts till så dök hon bara upp. Trött, hungrig och frusen, men ändå vid gott mod. Jag är verkligen imponerad av den lilla damen som fixade detta så bra, heja Lexie, vilken kämpe du är!!
3/12
Sjuk, sjukare, sjukast... Igår började Stefan må dåligt och få magkrämpor, så han var däckad igår, själv brukar jag faktiskt stå emot de flesta bakterier, beror säkert på mitt jobb, där jag utsätts för allehanda bakteriehärdar. Sen blev Kim kanonförkyld igår, så när jag väckte honom imorse, så var det bara för honom att somna om igen. Själv blev jag väckt av Sebastian 06.20, då hade han redan duschat och gjort frukost till oss andra, gissa om jag blev glatt överraskad!! Stefan var också hemma idag, så vi gick en kort promenad med hundarna. Jag skulle iväg på arbetsplatsträff senare, men helt plötsligt så fick jag magsmärtor och blev så yr att jag fick gå och lägga mig, efter att jag ringt till jobbet somnade jag och sov från kl.11.00 till 14.30, jag var helt borta. När Sebastian kom hem från skolan så mådde han också dåligt och var yr. Ja, det är väl lika bra att vi är sjuka samtidigt så är det gjort. Så nu är det ett jäkla gnäll här om vem som är sjukast, och det väl alla att de inte finns något värre än en sjuk karl, hihi!! Tänk då på att jag har tre karlar i huset...... Pepsi var verkligen för rolig igår när vi var ute på kvällspromenaden. När vi gick förbi ett elskåp, så hade någon lagt en rulltårta på det. Pepsi som har världens bästa nos kände ju förstås att det luktade något gott, så hon nosade för fullt runt om på backen, men det tog inte lång stund innan hon hittade godsaken, sen satte hon sig så fint och tyckte att hon hade varit jätteduktig. Inte var dag man hittar rulltårtor ute...
29/11 Imponerad av mig själv..... Jag måste bara få skryta liite.... I går gjorde jag något som jag inte trodde om mig själv, eftersom jag alltid brukar välja den lätta vägen=LAT. Jag hade verkligen stålsatt mig att åka och träna när Stefan kom hem från jobbet, så jag kunde ha bilen. Men han blev ganska sen, och så hade jag tänkt att åka och kolla på julgardiner först. Jag inte iväg förrän klockan var över 18.00. Så jag skyndade mig till Vänersborg, men hittade inget där, så åkte jag till COOP, men de hade inga fina heller, men jag skulle ju ändå handla så då fick jag ju gjort det också. Men det var bara det att nu var klockan 20.00, och jag var skitrött. Jag hade jobbat journatt också, så är man lite mör efteråt. Jag hade en liten överläggning med mig själv om jag verkligen skulle orka träna, helst av allt längtade jag efter min soffa. Men hur det nu var så styrde jag bilen till gymet, och gick in och körde ett pass. Och vilken härlig känsla det var efteråt, att jag verkligen gjorde något som jag inte egentligen orkade. Men jag måste komma igång nu med min träning, så kanske jag kan få lite ordning på min värk. Men tänk att jag, latmaja åket till gymet kl. åtta på kvällen, det trodde jag inte om mig själv. Sen avslutade jag med vattenmassage, så underbart!! Nu längtar jag till nästa gång jag ska träna., jag kanske blir ett träningsfreak, vem vet.......
26/11 Ledig måndag=fullspäckad Jag är en obotlig tidsoptimist som tror att min tid är mycket drygare än den verkliga tiden. Så det som skulle vara min alldeles egna lyxiga dag (min födelsedag) blev helt plötsligt fullbokad!? Först började jag morgonen med att köra Stefan till jobbet, så att jag fick ha bilen. Ja, först så väckte jag förstås barnen så de kom iväg till skolan. Min käre sambo var på Cosmopol i går, skulle dra in storkovan, men så blev det inte riktigt, konstigt.. Men då behövde han i alla fall sovmorgon, så han kom inte iväg till jobbet förrän halv nio, en del har ju flex... Efter jag kört honom så åkte jag till Hunneberg och grottorna, där är det ganska öppet, så tänkte jag att hundarna kunde få springa av sig. Men något sa mig att jag borde ha dem kopplade först en bit och det är jag tacksam för att jag lyssnade på! För när vi gått en bit hörde jag ett fasligt väsen ute på åkern, konstiga ljud och ett evigt skällande. Just som jag går på stigen så brötar det till i snåren och ett gäng rådjur kommer springande, och mina blådårar blir ju tokiga och ska springa efter så klart. Men, se jag släpper inte, med det resultatet att jag tappar balansen och åker efter dem, men jag håller hårt i kopplena och till slut får jag stopp på dem. Det var ändå mjukt i lövhögarna, och jag är ganska van vid detta laget. Men när jag ligger där och tänker - vad var det som hände egentligen? Då kommer det en hund springande som jagar rådjuren, men som tur är så ligger jag ju redan mjukt. Annars så hade jag väl farit i backen igen.. Jag tänker i alla fall att det är bäst att vänta en stund innan jag reser mig upp, för man vet inte vad som ska komma härnäst, en ilsken hundägare, eller kanske en jägare i full fart..Till slut så verkar i alla fall faran vara över, så vi kan fortsätta vår promenad. Men jag undrar, var i hela friden kan man släppa sina hundar lösa, det verkar som rådjuren håller på och invaderar varenda liten gräsplätt snart. Så frustrerande. Sen hade jag i alla fall bokat in mig på gymet, för att äntligen få introduktion till redskapen. Och det var helt kanon, de hade speciellt rehabsträningsgym, som är mycket skonsammare än vanliga traditionella redskap. Gymet är helt nybyggt så det var jättefräsch och supertrevlig personal, så det blir nog bra. Efter det så skulle jag med Kim för att prova ut skor, så snabbt iväg för att hämta honom på skolan och iväg till OTA. Besöket gick snabbt och lätt. Jag hade bestämt att äta lunch med några kompisar, vi brukar försöka träffas när vi fyller år och gå ut och äta tillsammans, så vi skulle träffas på stan och äta buffé, men först så fick jag köra tillbaka Kim till skolan där han hade sin cykel. Sen tillbaka till stan igen, men då hade jag en kvart kvar tills Marie och Anna skulle komma, så då gick jag in en jättemysig inredningsaffär och handlade lite, såklart, men det var ju ändå min födelsedag, eller hur? Sen åt vi i alla fall, men då var jag så hungrig att jag kastade i mig maten, vilket resulterade i att jag fick kramp i magen och kunde nästan inte andas, hur kul var det då? Är man åpen så är man!! Svärmor skulle komma och gratta mig på kvällen, så nu var det snabba ryck. Hämta Stefan på jobbet, köra hem honom, åka och handla något gott att bjuda på. Var tar tiden vägen egentligen? När vi kom hem möttes vi av ett kök i kaos!!! Min lilla jättevalp hade dragit ut understa delen på diskmaskinen, så i köket låg det huller om buller: krossade tallrikar, bestick, kastruller, korgen till diskmaskinen, som det såg ut! Så det var bara att börja sopa upp skärvor och annat smått och gott. Undra vad som rör sig i hennes huvud för tillfället, och undra vad Pepsi tänker när Roja får sina ryck när de är ensamma.Röja är nog ett bättre på henne för tillfället. Jag fick i alla fall en härlig present av min svärmor, en valfri spabehandling, antingen här i Thn eller på Hagabadet i Göteborg, så nu ska jag sätta mig ner och känna mig lyxig och se om jag kan välja någon härlig behandling....
24/11 Lördagsträning...... Äntligen fick vi till det och träffas för att planera hur vi ska fortsätta vår träning med lördagsgruppen. Eftersom inte Lina är med längre, så har det känts som om träningsgruppen har runnit ut i sanden, viket är jättesynd, eftersom vi alla som är med älskar att träna hund. Men idag har vi alltså träffats och det kändes jättebra, så nu har vi en fullspäckad träningsvår framför oss, yippie!! Vi kommer att lägga mycket fokus på spårträning och träningstävlingar, eftersom det ger så mycket. Sen ska vi bjuda in olika personer som kan hjälpa oss i vår träning. Jag hade planerat att inte träna planlydnad idag eftersom Roja är på en annan planet just nu. Så jag la ett spår åt henne, det gick över en hel del berg, så där fick hon jobba på bra, men hon löste det fint, så nu får vi hitta nya utmaningar. Det är ju tjusningen med spår, att försöka hitta nya kluriga spår att lägga, och sen se hur hunden får arbeta för att lösa detta, jag tycker att det är underbart att se hunden i arbete på detta sätt. Men sen kunde jag inte hålla mig från planen i alla fall.... så vi tränade lite framförgående, hakan i backen när hon låg mitt bland de andra hundarna som tränade, och så avslutade vi med en budföring. Den gick bättre denna gång, jag kortade ner avståndet och så hade Maria go´ korv att bjuda henne på, så kanske finns det hopp i alla fall. Apropå spökålder!! Det stod en ryggsäck på plan, och den var jättehemsk, tyckte Roja. Så den fick vi gå fram till så hon fick nosa på den. Och hon hoppar och studsar och drar i kopplet, som värsta jättevalpen. Min lilla Roja som alltid har varit så lugn, vad har hänt??? Hon kanske är tvärsom i sin utveckling - att ju äldre hon blir, desto vildare blir hon. Hjälp, hur ska det sluta i såna fall?? Jag tänker min uppfödare, stackars Gunnel som har brutit sin fot. Det är ju en katastrof för en sån aktiv hundmänniska som hon är. Håller tummarna för dig att det läker snabbt och bra, så att vi snart får se dig i farten igen....
19/11 Mycket nu..... I onsdags så hade jag avslutning med mina kursare. Vädret har varit helt fantastisk varje gång vi vi har träffats, men i onsdags så var det snöstorm, helt otroligt. Men trots det så kom alla, och vi hade en jättetrevlig avslutning, med prova på agility, tänk vilken tur att man har med deltagare som håller på med agility, så det var en tjej som erbjöd sig att visa och förklara för dem andra. Så jag tror att alla var nöjda med detta. Jag fick också en jättefin avslutningspresent, en äldre dam som har varit med, målar på stenar. Hon hade med sig stenar till alla som var med, så vi blev alla så nöjda, för dom var verkligen jättefina. I lördags så var jag på utbildning för instruktörer på klubben. Mette Klavenes var inbjuden för att prata om bemötande av kursdeltagare. En väldigt intressant dag. Hon hade mycket kloka tankar, och så fick man också många bra tips från de andra instruktörerna. Så nu har jag fått lite nya tankegångar att arbeta efter. Sen efter kursen så var det dags för fest tillsammans med arbetskompisarna. Vi brukar träffas några gånger om året hemma hos någon av oss, och partaja lite. Nu skulle jag upp och jobba på söndagsmorgonen, så det fick bli väldigt lugnt för min del, men det blir ju ändå sent, så jag var ganska sliten på söndagen. Jag satt och tittade på TV med en boende, när jag kände att ögonlocken blev väldigt tunga, så då fick jag snabbt hitta på något att göra, tänk vad pinsamt att somna på arbetet! Denna vecka har varit fullspäckad av allt möjligt, så någon hundträning har det inte blivit överhuvudtaget. Roja är inte heller så mottaglig just nu för träning. Förra veckan blev hon helt tossig, lyssnade inte för fem öre på mig när vi var ute, drog och nosade på allt. Riktigt i spökåldern är hon också. Men när jag började räkna ut hur gammal hon är nu, så kom jag fram till att hon är ju 18 månader! Och vad är det jag står och lär ut till kursdeltagarna? Jo, att då träder de in i den mentala mognadsfasen och dessa symtom är helt naturliga för det stadiet, så då fick jag ju en förklaring till detta beteende. Men ärligt talat så undrade jag vad som flugit i henne, nästan från en dag till en annan, att bli så totalt förändrad.. 8/11 Igår var jag och Eva-Lotta på marknaden i Trollhättan, och avslutade med en fika. Verkligen jättemysigt. Det var också roligt att få göra sig i ordning och ta på sig "vanliga kläder", jag kände mig faktiskt riktigt fräsch för en gångs skull. Det kan jag ju inte påstå direkt att jag gjorde efter eftermiddagens strapatser. Jag och Marie skulle träffas på Trollhättans bhk, för att träna en stund, det tar väl någon timme tänkte jag. Först körde vi lydnad. Marie`s Lexie var så duktig idag, så det var synd att det inte var tävling idag, då hade hon lätt sopat hem ett 1:a pris. Sen skulle vi köra budföring med Roja, men den morsgrisen blev väldigt tveksam om hon verkligen skulle springa till Marie, som försökte på alla sätt och vis att göra sig rolig. men ack förgäves. Till slut gick det med dutten som lockbete, men då sprang hon inte tillbaka, ja ja, det är bara träning och åter träning som gäller nu. Jag får klura ut någon bra träningsmetod. Sen körde vi uppletande med alla hundarna, även Pepsi var med idag. Hon fick också visa hur man gör en riktig budföring, Marie sa att det var tur att jag förvarnade henne att Pepsi gör ingången bakom ryggen, för hon har ett tempo som heter duga, och stor är hon, så det hade inte varit lätt att försöka styra in henne vid sidan i den farten. Som avslutning skulle vi ta en promenad. Och promenad blev det verkligen. Vi började gå på ett motionsspår, sen tyckte vi att det var dags att vända tillbaka, för det började mörkna. Det började bra med en snitslad stig, ja den går säkert tillbaka till klubben, tänkte vi. Visst, det gjorde den säkert, men snitslarna tog slut. Sen kom vi till riktiga sumpmarker, där vi fick leta andra övergångar. Jag vet inte hur många gånger jag dumpade, men jag var i alla fall pisseblöt på byxorna. Det småregnade och jag var genomsvett. Jag kunde inte ha Roja lös heller, dels så var hon så nyfiken på cockertjejerna och de blev rädda för henne, dels så finns det så mycket vilt i skogarna så hon skulle sticka. Helt plötsligt så var Lexie borta!! Så då fick vi vänta in henne. Men hon kanske helt enkelt blev trött på Rojas framfusighet, för hon fanns i närheten. Efter många om och men så såg vi en ljusning i skogen, yippie, tänkte vi då. Men då kom vi fram till ett stort gärde som inte direkt var bekant. Men det fanns ett hus där också, det låg så fint, ett riktigt paradis. Men frågan var ju, var hade vi hamnat?? Så det var inte mer att göra än att snällt gå och knacka på. En något förvånad kvinna öppnar dörren, det är väl inte varje dag det står folk på deras gårdsplan sådär. Men hon var jättetrevlig, och förklarade för oss hur vi skulle gå. Men nu började det mörkna på allvar, och det är ju inte helt kul att gå i en mörk främmande skog. Så vi gick med snabba steg och höll tummarna att vi var på rätt väg. Och se, hade vi bara svängt höger där vi svängt vänster hade vi kommit ut på motionsspåret. Så nu var vi på trygga marker igen. Men som jag såg ut!! Jag var genomblöt och trött, och ledbruten i hela kroppen. I morgon lär jag väl ha träningsvärk efter detta fyspass!! 7/11 Denna vecka är en riktig lyxvecka för mig. Jag jobbar endast två kvällar denna vecka, fredag och lördag, och några korta förmiddagspass, så det känns som jag har hur mycket fritid som helst. När jag satt och räknade efter så hade jag av 19 arbetspass, jobbat 14 kvällar!! Så det var inte konstig att jag har känt mig sliten. Vad gör man då när man har tid över. Jo, jag har röjt lite är hemma. Både inomhus och i trädgården, verkligen välbehövligt. Så har jag ju också tränat hund förstås! Bäst att ligga i nu så vi att vi får gjort appellen och lkII, till våren. Något jag verkligen måste ta tag i är platsliggningen, efter det som hände i helgen. Nu ska det präntas in att det är absolut förbjudet att resa sig upp under en platsliggning. Så nu är det hakan i backen som gäller.
Sen har vi börjat med rutan
och det känns som det är ett moment som vi lär få traggla med.....
6/11 TUSEN TACK, för alla grattisinlägg.
En stor kram till er alla.
3/11 Lydnads KM 2007 2:a plats
Jag och Roja blev tvåa på klubbmästerskapet i lydnad idag. Och det känns hur bra som helst!! Ett stort GRATTIS till Maria & Wilma som blev klubbmästare i lydnad, och Erling & Jock som blev klubbmästare i bruks. Så bra jobbat.
Vi nollade platsen, man kan säga att den var allmänt stökig med diverse hundar som hade svårt att ligga kvar, så stundtals var det rena rama kaoset. Jag såg tidigt att Roja kollade in hunden bredvid, så hon var snabbt med på noterna när den reste sig upp. Jag kände bara att jag inte orkade skrika på henne, hon kommer väl tillbaka....Då hör jag Stefan vråla från altanen, där publiken står - ROJA, gå tillbaka till matte!!! Hon tvärstannar och springer tillbaka till mig med en gång. Detta hade alla väldigt roligt åt efteråt.
Sen var det dags att tävla i de momenten vi hade valt, jag hade valt inkallning och hopp. Där fick vi två 10:or, som avslutande moment hade jag valt linförighet och där fick jag en 8:a, så jag är supernöjd med vår dag.
Alla deltagare fick korv och bröd. Här är Jens och Stefan i grillartagen... Prisbordet
Det hade ju inte varit fel att komma hem med en sån rosett förstås....... STORT TACK till Lina som anordnade detta KM, hoppas att det blir ett återkommande inslag.....
1/11 Föreläsning Är nyss hemkommen från en helt fantastisk föreläsning. När jag fick frågan om jag ville följa med, så var jag först tveksam, torsdag kväll var den enda kvällen jag var ledig denna vecka, resten av kvällarna arbetar jag. Och med barn som har höstlov så är tiden ganska knapp. Men jag är jätteglad att jag gick iväg i alla fall. Mikael Andersson heter killen som höll i föreläsningen, han är född utan armar och ben!! Men han var helt otrolig, efter en liten stund, så tänkte man inte längre på att han såg annorlunda ut, man var så fascinerad över hans berättelse. Han var en riktig idrottskille som provat på det mesta i sportväg. Han visade även en film där han i unga år spelade innebandy och pingis, han hade vunnit några tävlingar i bangolf, och där tävlade han på lika villkor som de andra, vilken prestation!!! Men det man mest slogs av, var hans härliga humor och hans sätt att tackla saker och ting. För honom fanns det inget som var omöjligt, det gällde bara att hitta rätt väg för att nå målet. Ledorden för honom var: motivation, inspiration och att VÅGA. Tänk så ofta vi gnäller över småsaker, och att vi begränsar oss själva i att utvecklas, just för att vi inte vågar prova nya saker. Men som han sa, man kan inte säga att man inte klarar av olika saker, förrän man har provat. Ja, han sa mycket klokt som man verkligen borde ta till sig. Jag rekommenderar verkligen alla till att gå och lyssna på honom om ni får chansen. 28/10 Vilken kanonhelg Jag är så nöjd med kursen, den var helt kanon. Vår kursledare, Ville Engvall kunde verkligen konsten att bjuda på sig själv och göra det hela väldigt lättsamt. Tiden gick så fort, det kändes som vi precis hade kommit dit, när det var dags att åka hem! Det kändes så lyxigt att bara få gå och lägga sig på kvällen och på morgon få en härlig frukostbuffé att njuta av. Vi fick många bra tips hur man kan förbättra sitt ledarskap, så vi får väl se om jag kan omsätta dessa i praktiken nu... Idag har jag varit iväg till klubben, Stefan skulle träna sök med Pepsi, så han släppte av mig på klubben. Dels för att det var min vecka att städa klubbstugan och så tänkte jag passa på att träna lite med Roja också. Jag tränade lydnad och så la jag ett spår också. Hon har verkligen fått upp motivationen vad det gäller träning, hon riktigt älskar att få jobba på plan. Vad det gäller lydnaden så har jag ju verkligen fått kämpa för att få henne att förstå läggandet, men nu har hon tydligen kommit på att det är "bra" att lägga sig i alla lägen?! Så nu får jag lägga in ordet sitt hela tiden när hon kommer på inkallning och vid halter, ja hon är för rolig, min lilla Roja. Spåret då? Jo, det gick allt bra, förutom vid första apporten då hon stack iväg efter ett rådjur!! Nu kom hon tillbaka med en gång som tur var, så vi kunde fortsätta vårt spårande. Jag hade lagt det över en bäck, men det fixade hon bra, jag var bara inte riktigt beredd, för hon hoppade över en meter före där jag lagt spåret och gått över, så jag formligen flög efter henne över bäcken!! Men vi kom in med alla apporterna och en väldigt smutsig hund eftersom hon plumsade i bäcken. Nu sover faktiskt båda tjejerna. Pepsi skadade sig när de körde söket. Hon är ju som en katapult i skogen, för henne finns det inga hinder, hon tar alltid snabbaste vägen, så det är ju ett under att hon inte har skadat sig tidigare. Hon har en sår på benet på ca 5 cm, så jag får väl se till att hålla det rent. Nu ska vi ju till veterinären imorgon för att vaccinera henne så han får väl titta på det. 26/10 Störande... Imorse var jag och tjejerna iväg för att träna en stund. Vi for iväg till Ursand, för där borde det väl vara ganska folktomt vid den här årstiden. En kompis ringde mig, när jag var på väg. Hon skrattade och sa att normalt folk åker dit på sommaren, men jag åker dit vintertid. Det var i alla fall perfekt, för jag la spår åt Roja och Pepsi fick göra ett uppletande. Så de var i all fall nöjda.
Pepsi efter ett uppletandepass
En sak som slog mig när jag skulle köra lydnad med Roja är, att när jag läser andras bloggar så står det bara hur bra deras träning går, nästan aldrig läser man att inget funkar, undrar varför, hmm. Varför kom jag då att tänka på detta just i träningstillfället. Jo, just för att allt gick helt åt helsike. Och om det nu går så bra för alla andra så borde väl majoriteten vara i elitklass? Jag efterlyser med andra ord även läsning om mindre lyckad träning, för att mitt självförtroende ska bli bättre..... När jag skulle köra fritt följ hade jag en pipande hund som la sig ner åtskilliga gånger, när jag gjorde halt. På inkallningen la hon sig fot istället?? Efter en stund kom jag faktiskt själv på vad problemet var. Hon trodde ju med all säkerhet att vi körde läggande under gång!! Inte konstigt att hon kastade sig på backen, gång på gång. Alltså mer varierad träning. Ja, så var det då spåret. Hon vimsade rätt bra, men hittade tillbaka. Och apporterna tog hon faktiskt även om hon gick ganska långt ifrån spårkärnan. Det tror jag är förtjänsten av att jag brukar lägga apporterna i uppletanderutan. Så något positivt har jag ju faktiskt att skriva om... Nu ska jag göra mig i ordning för att åka iväg på ledarskapskurs i helgen på Ljungskile folkhögskola, det ska bli härligt med övernattning och mycket god mat (hoppas jag). Vem vet, jag kanske kommer hem väldigt positiv...... Hej, hopp, ha en bra helg........ 24/10 Ärligt talat......... Så undrar jag var vi är på väg. Jag läser i Aftonbladet att idag begravs Ricardo(16-åringen som blev ihjälsparkad i Stockholm). För några veckor sen så blev en kusin till Kim brutalt nersparkad, han är också 16 år, tre st killar hjälptes åt att fälla honom och sedan sparka på honom, när han låg på marken. Han lyckades skydda sitt ansikte och huvud i alla fall. Nu är det ju så här att det är endast tillfälligheter som avgör om det blir så svåra skador att personen i fråga får men för livet, eller rentutav avlider. Nu klarade sig lyckligtvis Kims kusin utan större fysiska men, men självklart sätter det sina spår i själen att bli utsatt för något sådant här. Tack vare en kompis rådiga ingripande så kunde misshandeln stoppas i tid. Annars vet ingen hur detta kunde ha slutat.... En annan sak som tydligen har blivit "inne" här i Trollhättan, är att olika killgäng ger sig på någon som har moped och tvingar till sig den, tydligen är det ingen sport längre att stjäla en stillastående moped. De sparkar omkull mopedisten eller slår dem på händerna tills de ger ifrån sig den, fattar ni vad sjukt det har blivit. Jag skulle bli galen om Kim råkade ut för något sådant. När Sebastian blev av med sin cykel förra året, han hade inte låst den, för att han kunde väl inte tro att att någon skulle stjäla den?! Jag ägnade tre dagar att söka rätt på den och genom lite spionarbete så hittade jag cykeltjuven, han var 10 år och hade gömt den i skogen bakom OK på Kronogården. Där parkerade han den när han hade cyklat färdigt för dagen!!! Ja, man upphör aldrig att förvånas. 18/10 Idag hade jag faktiskt med mej kameran till skogen, tänkte ta lite härliga höstkort. Men, då var den för dåligt laddad!! Typiskt, så några kort blev inte, minsann.. När vi tog kvällspromenaden förut, så hoppade de berömda hararna förbi (de som snart blir de fd hararna) jag är utomordentligt trött på att de hoppar runt här och retar hundarna. Jag kan snart skiva en roman om allt jag har råkat ut för pga dem. I alla fall tog Stefan Roja, tills vi hade passerat dem, för hon drar ju ngt kolossalt när hon ser dem. Men hon märkte inte att husse höll i henne, förrän hon vände på huvudet och såg att jag gick bakom - herregud, hon gjorde ett skutt i luften, för att komma till matte, paniken nästan lyste i ögonen, hon är så otroligt mattefixerad, så sen blev det stort puss och kramkalas, när hon fick komma till matte igen... Om vi ska återgå till hararna...för några veckor sen gjorde jag misstaget att ta med mig båda hundarna på morgonpromenaden, allt var frid och fröjd tills vi var nästan hemma. Då skuttar harj****n ut mitt framför oss, jag har inte en chans att hålla båda två, för jag åker på hälarna efter dem, tills jag tappar taget och Pepsi kommer lös, nu springer hon inte så långt, utan är snabbt tillbaks igen. Som vanligt så ser jag mig omkring, bra tänker jag, ingen som var ute och såg eländet. DÅ ser jag en kommunbil sakta komma körande, full med arbetare, de skrattar och pekar på mig, så de har ju så klart sett alltihop. Inte mycket att göra, bara låtsas som det regnar..... 17/10 Jag måste säga att jag har underbara kursdeltagare, de är så intresserade och suger åt sig all information, och det märks verkligen att de tränar hemma med sina hundar. Alla hade varit ute och spårat sedan förra gången, och de som kan träffas varje gång det är instruktörsfritt. Idag körde vi en övning där ekipagen skulle mötas, och det gick alldeles lysande - det visade sig att denna övning brukar de träna på när de träffas själva!!! Dagens kurs var förlagd till Skräcklan, vilket är ett kanonställe att träna hund på. För er som inte vet vad Skräcklan är, så kan jag berätta att det är en park med väldigt stora grönytor och även en stor praktisk grusplan. Den ligger vackert vid Vänerns kant. Sen att det var en riktigt härlig höstdag med klarblå himmel gjorde ju inte saken sämre. Först körde vi flera störningsmoment, där deltagarna fick jobba mycket på kontakten med sina hundar. Efter det fikade vi och hade teori. Sen avslutade vi med lite Rally-Lydnad, vilket var mycket uppskattat. Efter dessa timmar med så mycket olika intryck, så var hundarna helt slut, jag tror att de sov gott sen. De fick även uppgifter att göra till nästa gång. Eftersom jag har kursen själv, så är det lite tråkigt att prata om allt själv hela tiden. Så jag delade upp hundens skötsel i olika områden, så ska de redovisa det nästa gång. Min tanke var också eftersom de flesta haft hund i så många år, så har de ju en bred kunskap som jag tycker är viktig att ta tillvara på. Så det ska bli spännande att få lyssna på dem nästa gång. 15/10 Ny bild på startsidan, pga av klagomål, att jag har haft samma bild för länge!! Skoja bara Cicci, det var på tiden att jag fick dit något nytt. Det är Marie som har tagit den bilden med, tur att jag har henne som fotograf, annars hade jag väl fått börja lägga upp valpbilder igen....
Tack för alla grattisinlägg, på min sida och även på klubbens grattissida, det värmer verkligen.
Foto: Marie Helenius
Roja
13/10 Sitter här och njuter......av mitt förstapris i Lydnadsklass 1 Med 164,5 p och ett nollande på läggandet kan man väl inte annat än att vara nöjd. Nollandet berodde på att hon la sig på tävlingsledarens kommando, så när jag sneglar i ögonvrån ser jag att Roja ligger redan ner!!! Vad besviken jag blev just då, tänkte att nu är det kört för att få ett förstapris, men vi lyckades ändå. De som såg läggandet sa att hon la sig blixtsnabbt, så det kanske kunde ha inbringat en 10:a, vem vet? För övrigt tänkte jag att det här kommer aldrig att gå väl, Roja var totalt hispig när vi stod och väntade på vår tur att få komma in på plan, på platsliggningen så la hon sig inte på mitt kommando, utan var totalt fokuserad på tävlingsledaren!! Så det fick bli dubbelkommando, för att få ner henne. Men sen när vi väl fick starta så började hon landa. Så här blev poängen:
Nu är våra mål att träna på appellen och LKII för tävlingsdebut till våren. Det känns så otroligt skönt att få gå vidare, och slippa traggla dessa moment, som jag är ganska trött på vid det här laget. Jag kommer alltså inte sträva efter att få LPI. 10/10 En ny onsdag, som slutade ganska bra ändå..... Tyvärr så hade inte veterinären sett fel på plåtarna, SKK:s besked visade A - höger och D -vänster höft. Jaha, så var det med den saken. När jag tittade på röntgenplåten, så såg det ut som höftbenet var en bit ut från skålen, och då kan det ev. bero på slapp muskulatur. Nu är det ju ändå så att Roja har ju faktiskt inte ont, och man ska ju inte linda in dem i bomull, utan träna på som vanligt. Så nu har vi framför oss att banta ner henne, så att det inte finns någon extravikt att bära runt på. Sen tänker jag lägga upp ett träningsprogram för henne, för jag hoppas att genom rätt träning så kanske vi kan arbeta upp muskler i höftleden, och på så vis undvika problem. Det kändes lite bättre efter att jag pratat med Gunnel nu ikväll, för man får lite perspektiv på saken när man får höra att med rätt kostvanor och motion så kan detta faktiskt gå att fixa ändå. Och jag kommer att göra allt för hålla henne i trim, för jag vill inget hellre än att vi ska få många fina år tillsammans. Morgonen var rätt trevlig i alla fall. Jag och Marie hade bestämt att åka till Uddevalla bhk, och träna inför lördagens tävling. Men jag hade ingen i bil idag, så Marie skulle hämta mig. Så nu var det tre hundar i bilen, men det var gott om plats. Men så kom Marie på att Anna-Carin ville med, och hon hade ingen bil heller!! Så då åkte vi och hämtade henne också, nu var det fem hundar och tre människor som skulle in i bilen!! Efter lite dividerande hit och dit, kom vi på att Anna-Carins riesen och cocker fick sitta i bagaget, Maries två cockrar i baksätet och Roja fram med mig, så kom vi till slut iväg. När vi kom fram till klubben så var en människa där med två collies, hon kliade sig nog i huvudet när hon såg att vi kom i en bil och helt plötsligt var det fem hundar på plan!! När vi kom in på plan, och jag och Roja skulle börja, så fullkomlig exploderade hon. Hon började pipa, hoppa, dra i kopplet, när jag skulle gå linförightet. Hon har aldrig pipit förut under träning, så jag blev överrumplad av detta. Men det kan ju också vara att hon blev så laddad av bilfärden och av de andra hundarna, att hon tappade fokus. Tur att det inte var tävling idag!! Men vad bra det är med kompisar som tittar och kommenderar när man kör igenom programmet. Roja vill ju gärna tjuvstarta, så det är kanon med kommendering. Eftersom vi alla kan träna på fm, så hoppas jag att vi gör om detta snart. Platsliggning
Hoover Lexie Roja Bilderna är tagna av Marie Helenius
Igår var det något vajsing med sprays webbhotell, så uppdatering kommer idag i stället... 6/10 Rapportlördag! Nu har det gått några dagar sen det tråkiga röntgen beskedet och jag har hunnit smälta det. Först och främst hoppas jag på att veterinären har sett fel!? Faktiskt var det så när vi röntgade Pepsi, att hon trodde att det var C-höfter, men sen visade det sig att att det var B. Så visst har jag ett litet hopp än så länge. Men nu känner jag att det får kvitta vilket beskedet än blir, så länge hon inte uppvisar tecken på att ha ont, så kommer vi att fortsätta att träna. Och någon goare hund vet jag inte om jag kan hitta. Det spelar ingen roll när vi går upp på morgonen, så hörs en svans dunka i golvet, för Roja blir alltid lika glad när vi stiger upp. Tänk när svärmors hund sov här en natt, herregud, Roja var överlycklig och låg och slog med svansen hela natten!! I torsdags var jag på klubben och Gunnel skulle kolla på oss hur det såg ut inför tävlingen. Bara att visa upp sig för Gunnel kan få nerverna i svallning, nä, jag skojade bara. Det är verkligen en förmån att ha en så engagerad uppfödare som alltid ställer upp, när man ber om det. Och så är hon rakt på sak, och det är ju bra så man får veta vad man behöver tänka på. Hon skrattade i alla fall gott åt mina vänstersvängar, antagligen har jag väl koordinations problem, för jag är väldigt trögfattad just i vänstersvängarna, men nu tror jag väl att jag har fått till det. Men Roja var så go, när jag skulle träna mig på själv på svängarna - då kommer hon och sluter upp så fint i fritt följ, fast hon inte behöver det. Nu till dagens händelser. Jag och Maria skulle vara sekreterare på rapporttävlingen, och det var ju en utmaning i sig. Förra året var jag med och kollade hur det gick till, och nu skulle vi fixa detta själva. Herregud, vad stressad jag har känt mig inför detta. Det är ju så mycket att hålla ordning på tider och hundar, och jag som är så ostrukturerad, hjälp! Och det är ju så viktigt att det blir rätt. Men det är väl tur att det finns rutinerade hjälpsamma personer till hands, jag var på samma station som Gunnel, så det kändes tryggt, hon har ju tävlat rapport sedan tidernas begynnelse, så det inte hon vet om detta är nog inte värt att veta. Sedan var de tävlande så gulliga och hjälpsamma, och då blir det ju så trevlig stämning. Sen gjorde ju vädret sitt, vilket kanonväder vi hade. Men tråkigt nog klarade sig bara en enda hund genom hela banan, den fick å andra sidan cert och SM-poäng. Jättetrevligt ekipage. 4/10 Vilken onsdag! Den började så bra och slutade i katastrof.... Först hade jag spårkurs med mina kursdeltagare, vilken underbar förmiddag vi hade. Eftersom surälgen springer omkring på klubben och är allmänt stönig, så erbjöd sig en av deltagarna att vi fick vara hemma hos henne och lägga spår och det tackar jag varmt för. Vi hade kanonväder, sol och ingen vind och lagom fuktigt på marken. Alltså de bästa förutsättningarna för ett nybörjarspår. Och som hundarna tog spåren, alla fixade detts utan problem, särskilt imponerande var den lilla söta blandrashunden som endast är framavlad för att vara just söt. Hon tog spåret med en gång och kämpade på, betänk då att grästuvorna på ängen var lika höga som hon själv!!! Men vilken härlig grupp jag har, de tränar på hemma och har sådan härlig inställning, positiva och engagerade. Och när de visar sånt intresse så tycker jag ju också att det är roligt att ge lite extra. Sen var det dags att åka till veterinären, för att röntga Rojas höfter, hon är ju 18 månader nu. Jag trodde väl inget annat än att det skulle bli ett bra resultat, hon är ju rörlig och mjuk i kroppen. Så jag får en chock, när veterinären säger till mig, att det ser verkligen inte bra ut. Någon kunde lika slagit till mig i magen, jag känner hur marken börjar gunga under mig. Men jag får titta på bilderna och även jag kan med mitt otränade öga se att det ser inte bra ut, jag får också jämföra med en bild på friska höfter. Men hon kunde inte säga vilken grad, men hon gissade på D. Nu är det bara att vänta på resultatet från Kennelklubben, det tar ju några veckor - långa veckor innan jag får slutgiltligt besked. Men jag är så ledsen, Roja är verkligen min alldeles underbara hund, som jag hade tänkt att träna upp och tävla med, hon är också en helt underbar familjehund. Varje morgon går hon med mig och väcker barnen, då hoppar hon upp i deras sängar och fjäskar med dem tills de stiger upp, kan man ha en bättre väckarklocka? Jag har funderat en hel del på hur det ev. kommer att bli om det visar sig vara så dåligt som förhandsresultatet verkade. Men jag kommer att behålla henne tills hon uppvisar symtom på att hon inte mår bra, det är inte säkert att hon håller för att träna det jag har tänkt, men det bryr jag mig inte om. Då får jag väl träna det hon mår bra utav. Men varför är det så orättvist, när jag hittat rätt hund, som har alla de egenskaper jag vill ha, så blir det så här. Det gör så ont när jag tänker på detta. Roja är så otroligt mattesjuk, hon ska alltid vara med mig, hon går inte många meter utan att jag är med. Barnen brukar kalla henne för den "bortskämda morsgrisen" för att hon helst ska sitta i knät på mig. Pepsi brukar titta på henne med en blick som tycker att hon är fjantig. Nää, det känns rätt tungt just nu...... Jag och Roja på klubben
26/9 Alltså, ibland undrar jag hur folk tänker, och varför en del är så fruktansvärt egotänkande. Vad är det nu då som har hänt?? Jo, många säger ju att de träffar så mycket trevligt folk, sedan de skaffade hund, på promenader och dyl. Jag kan ju ärligt säga att de jag har blivit vän med efter jag skaffade mina hundar lätt kan räknas på en hand. För jag har nog aldrig lyckats skaffa mig så mycket ovänner sedan jag köpte mina hundar. Om inte folk skäller på mig av olika anledningar så blir de arga på mina hundar, eller så är det något annat som är fel. Förutom de på klubben, då förstås. I alla fall så bor det en man i vårt område som alltid har sin lilla hund lös, förut så kunde han släppa ut hunden att rasta sig själv, men nu för tiden går han i allafall med sin hund ut, och det är ju positivt. En dag när jag kom ut i vår trädgård så stod hundkraken där, tur att jag hade Pepsi kopplad, annars hade hon ätit upp honom. Jag har förklarat för honom flera gånger att Pepsi inte gillar andra hundar, men då fick jag till svar "men min hund gillar stora hundar", hallåå.... I måndags när jag var ute med Pepsi, så kommer i alla fall denna hund utspringande från sitt bostadsområde i full fart mot oss, ingen husse i sikte, som vanligt. Så jag ropar högt - Ta din hund. Då kommer mannen i sakta mak och lyfter upp hunden, så säger han - Är den farlig ? Han tycker att jag är jättekonstig som säger till honom. - Ja, svarar jag, det smäller direkt. Detta säger jag i syfte att han kanske någon gång ska ha förstånd att koppla sin hund. Oj, då säger han, det är ju inte trevligt. Nä, men du ska inte ha din hund lös och låta den springa hur som helst, säger jag då. Vet ni vad han svarar då?? Man ska inte ha farliga hundar heller!!!!! Så helt plötsligt var det mitt fel att han inte fick ha sin hund lös så den fick springa fram till oss. Men jag svarade att jag i alla fall hade min kopplad och under kontroll. Han skakade på huvudet och gick iväg. Och jag stod kvar och försökte analysera vad han hade sagt egentligen. Så hade jag också skaffat mig ytterligare en ovän....... 22/9 I dag gick träningen verkligen inget bra, närmare katastrof dåligt vill jag säga. Tur att det inte var tävling idag i alla fall. Nu måste jag ta mig en funderare på varför det inte funkade. Nu har vi iof inte tränat på någon vecka, men jag tycker att momenten ändå borde sitta där vid det här laget, eller? Nu måste jag lägga upp en riktig träningsstrategi innan det är dags för nästa tävling. Efter vi tränat klart åkte vi till Lottas Sparköp och kollade på en avfuktningsapparat, det blir så fuktigt i vår källare när vi duschar och hänger tvätt, och inte blir det bättre av allt regnande hela tiden. Så nu ska det bli spännande att se resultatet av detta. Och så köpte vi en toaster, vår gamla slet vi ut av allt användande. Sen var vi in till Rör-Anders, för vi skulle ha en packning till en av våra toaletter. Men då fick vi se så fina bubbelbadkar, vi har ju inget badkar och det är ju så skönt att ta sig ett bad när man är frusen. Så vi funderar på att göra om vår ena toalett och sätta in ett badkar, man behöver ju inte ha tre toaletter, det blir ju också en mindre att göra rent. Ja vi får se hur det blir med detta. Men efter jag hade tränat klart så fick jag så ont i rygg och skulderblad, jag har ju alltid mer eller mindre värk, tänk vad skönt att få lägga sig ett varmt bubbelbad och bara slappa....
Försök till gruppfoto av R-kullen Först var det total oorganisation, när de 6 schäfertjejerna skulle fotas......
Sen blev det väl lite bättre ordning på torpet, eller....kanske inte!
Till slut tycker jag faktiskt att det ser helt ok ut, betänk att det var en svinhal träveranda vi stod på.
RIVA ROJA RHEA RINYA ROXY RADJA 16/9 Så är nu MH avklarat. Vi gick ut som förste hund. Och Roja överraskade både mig och Stefan, särskilt Stefan var imponerad över hur hon tog fram de olika egenskaperna vid momenten. Hon hade ett bra gripande vid kampleken, på jakten sprang hon efter en gång, sen var det inget att ha nästa gång, tyckte hon. Passiviteten hade hon inga som helst problem med, hon satte sig i sin grodställning( hon sitter så fult) och väntade på att det skulle hända något. Avståndsleken var hon lite trög på, men till slut fattade hon galoppen. Men det är ju Roja i ett nötskal, hon behöver ha lite betänketid när hon ska göra något. Detta påpekade även testledaren för mig att jag skulle ha med mig i beräkning i olika situationer. Dumpen och skramlet fixade hon efter att jag tog ett steg framåt. Inga minnesbilder alls. Spökena var inga större problem, hon satt och kollade in dem, tills de närmade sig vår zon, sen skällde hon, men hon backade inte. Hon gick fram till dem när jag lyfte på huvorna, och tog kontakt. Och hon var inte skottberörd heller. Helhetsbedömning: Stabil och samlad hund, gör inget utan att tänka sig för, trevlig och väldigt snäll hund. Mentalbeskrivare var Reino Oscarsson och testledare var Elisabeth Oscarsson. Kanonbra och proffsiga båda två. "Hela kullen var väldigt homogen och det gick en röd tråd genom alla hundar", Reinos kommentar, och det stämde verkligen. Det var nästan så det blev lite tråkigt och förutsägbart, men det är ju så här man vill att hundarna ska vara i vardagen så det är ju kanon, jag tror att Gunnel var väldigt nöjd med dagen. Själv tyckte jag att det var jätteroligt att få testa min hund, särskilt som jag faktiskt inte hade en aning hur hon skulle reagera. Men nu fick jag ännu ett bevis på att min lilla goa hund håller måttet. Apropå måttet så måste jag hålla Roja på strikt diet nu, hon har gått upp så mycket i vikt, så nu måste hon minska snabbt på kilona. Men vilket väder vi har haft, katastrof!! Det började regna när vi körde ut på 45:an, sen har det öst ner hela dagen, och jag upptäckte att jag måste impregnera mina regnkläder för det regnade igenom dem. Så jag var genomblöt och genom frusen när vi kom hem, och då smakade det gott med varm soppa, och en brasa i öppna spisen.
15/9 I dag var vi iväg på lördagsträningen på klubben. Men i dag kändes det inte alls som något fungerade, nu hade vi iof en riktig stark störning på plan i form av Pepsi. Roja är ju väldigt uppbunden på henne, så när Pepsi var med på platsliggningen så blev Roja helt ofokuserad, kollade in när Stefan gick iväg och reste sig på platsen, och det var faktiskt länge sedan hon gjorde det. Pepsi å sin sida låg kanonfint trots alla störningar runt henne, i form av otränade hundar som pep, hundar som reste sig osv. Men sen fick Stefan gå med Pepsi till bilen för att jag överhuvudtaget skulle få kontakt med Roja. Nu funkade både hopp och apporteringen utmärkt. Vi körde även under tävlingsmässiga former, det är kanonbra träning. Jag fick också träna mig på att gå linförighet utan hund för att få till de rätta västersvängarna. Vad skulle man göra utan träningskompisar? Imorgon är det dags för Rojas mentaltest, vilket ska bli oerhört spännande att se, vilka egenskaper hon plockar fram i de olika situationerna. Men det lär ju bli en tidig kväll i kväll, för vi ska samlas halv åtta i Romelanda, och jag som absolut inte är någon morgonmänniska tycker att det är okristligt tidigt, för vi får väl åka kl 6 hemifrån. Vi har också kommit igång med att cykla, i torsdags när vi tog vår cykelrunda, var väl varenda hundägare på Lextorp ute och rastade sin hund, men min underbara lilla hund bara sprang på och brydde sig inte om hundar som skällde och gjorde utfall eller hundar som låg mitt på cykelbanan, ja här omkring kan man träffa på precis vad som helst. När vi sen kom bort till en fotbollsplan där jag tänkte träna, började det ju bra. Precis när jag kopplade loss Roja kom en katt utspringande på plan!! Jippie... Men jag lyckades bryta jaktförsöket, sen kom en annan hundägare och började kasta pinnar till sin hund när jag skulle träna linförighet, tack så mycket, tänkte jag då. När jag sedan kopplade loss henne, så sprang hon bort till den hunden mellan momenten, men jag fick snabbt ropat in henne igen. Men om man nu ser någon träna med sin hund, måste man då stå nära och kasta pinnar, kan man inte gå en bit bort, jag bara undrar....Ja, det träningspasset gick faktiskt bra till slut ändå trots alla störningar, Pepsi är nog den största störningen hittills, och hon ska ju inte vara närvarande på tävlingsplan som tur är... 9/9 Igår gjorde jag och Roja tävlingsdebut i lydnadsklass 1. Poängmässigt var det väl ingen höjdare, men jag är jättenöjd ändå, hur konstigt nu detta kan låta. Lf fick vi en 8:a på, hade jag inte tagit för många steg i vänster halten skulle vi fått högre poäng, sa domaren. På ställandet som jag har haft stora problem med att lära in på Roja, fick vi en 9:a, och på helheten fick vi en 8:a, så i stort är jag jättenöjd. Vi nollade två moment, hoppet - också mitt fel som velade till det så Roja blev osäker och sprang vid sidan om!!! Och apporteringen - det var en jättteapport som hon vägrade ta - tävlingsledaren sa, men det är ju en schäfer!! Ja, men min lilla Roja är inte som alla andra schäfrar. Efter alla moment så sprang hon och hämtade den mindre apporten som låg vid sidan om planen, som för att visa att jag vill ha den här apporten....Jag är i alla fall nöjd med att de momenten Roja utförde, så gjorde hon det bra och skötte sig bra mellan momenten, utan att få bli belönad av sin favorit"dutt". Jag var lite osäker på om hon skulle hålla genom hela tävlingen utan belöning, eftersom hon gärna blir lite låg emellanåt och behöver motiveras genom lek. Men det gick och nu ska vi träna vidare inför nästa tävling... 7/9 Fasen också vad trött jag blir. Jag är kanonförkyld, och jag som ska tävla med Roja imorgon. Så det har inte blivit så mycket med träningen denna vecka. Men nu har jag ju bestämt mig för att ställa upp, så det får bli som det blir. Jag ser i alla fram emot tävlingen, det ska bli spännande att få en bedömning och se om vår träning har gett resultat. Idag kom reportaget med i TT/ELA. Det känns lite konstigt att läsa vad man har uttalat sig om, tycker jag. Men de hade fått jättefina bilder på några av vovvarna. Tyvärr har de inte lagt in reportaget på webben, för då kunde jag länkat dit. 5/9 I helgen har vi återigen varit uppe i Kråkviken, på läger med klubben. Det ligger otroligt vacker uppe i Dalsland. Som vanligt har det varit kanonroligt. Själv tränade jag spår och lydnad med Roja. På lördagen när jag tränade lydnad med henne satt momenten klockrent, jag vara alldeles häpen, det var precis som äntligen poletten trillat ner. Nu hoppas jag ju såklart att det ska sitta lika bra när det är tävlingsdags. Tack Tina, för dina bra träningstips. På kvällarna hade vi det trevligt och umgicks med varandra. I år blev däremot de obligatoriska tävlingarna inställda pga av dåligt väder, så det kändes som det fattades något. Men det är bara att se fram emot nästa år. Men sena kvällar och tidiga mornar är väl inget jag orkar med riktig längre, så på söndag kväll när vi kom hem så var jag fullständigt slut. Men kul var det... Idag startade även min hundkurs upp. Vilka goa deltagare jag har fått. 6 st trevliga och engagerade hundägare. Och så var det skönt att få ha kurs på dagtid. Sen fick vi besök också. TT/ELA ringde mig i måndags och frågade om de fick komma och göra ett reportage om vår kursverksamhet, och det var väl ok. Men när de kom så hade de den uppfattning att det skulle handla om nyblivna hundägare. Och det kunde vi väl inte riktigt tillhandahålla med, tex min svärmor som går på kursen har ägt hund i 40 år.. och de andra mellan 10-20 år, men som tur var så hade vi med en tjej som var förstahundsägare. Så den hunden fick agera fotomodell en stund. Reportern undrade vad det fanns att lära sig när man haft hund så länge, men det finns alltid något nytt att lära och flera har inte gått kurs på länge och det är ju väldigt mycket som har ändrats under åren när det gäller inlärningsmetoder. Som tur är, måste jag tillägga. Min svärmor berättade att när hon gick kurs 1985, så fick de gå in ring runt instruktören som stod i mitten och ropade ut instruktioner, sitt - ligg och fot. Hur kul lät det??? 29/8 Jag kan fortfarande inte smälta det som hände igår. När jag senare på kvällen skulle ta en långpromenad med Roja, så möter jag några småkillar med en pitbull, fattar inte folk vad dom släpper ut sina barn med?? Men jag får hjärtklappning i alla fall. När jag senare går tillbaka passerar jag skolan och där står ett gäng med sina "hundar" och tycker att dom är jättefräcka när de hetsar dom mot varandra. Vi har faktiskt varit ganska förskonade ändå här på Lextorp från otyget, men nu verkar det ha spårat ur totalt. Jag mår dåligt när jag tänker på vad som kunde ha hänt, nu kan ju ett hundslagsmål alltid uppstå, det är ju sånt man inte alltid kan råda över, men detta var ett monster som bara attackerade, och det är något helt annat. Tänk om det hade varit någon med en mindre hund, den hade ju blivit slaktad där ute i skogen, för det fanns ju ingen att ropa på hjälp efter. Nä, jag lär nog passa mig noga i fortsättningen, för vem jag går i närheten av. Jag har levt i någon fantasi tro att sånt händer inte mig, det är bara sånt man läser om. men där ser man.....Jag vet att jag själv har en hund som inte alltid är så trevlig mot andra när vi är ute och går, men jag ser till att ha henne under strikt kontroll och försöker undvika provokationer. 28/8 Idag var jag med om en väldigt otäck händelse. Jag och Pepsi gick en runda i ett skogsområde, som ligger i vårt bostadsområde. Eftersom Pepsi är lite grinig på andra hundar så är det gott att promenera där, vi brukar aldrig möta någon där. Rätt som det är kommer en lös hund emot oss, så jag virar Pepsis koppel runt ett träd. Jag reagerar väl inte nämnvärt, det har ju hänt flera gånger förut och oftast brukar hundarna stanna upp, eller återvända till sin ägare. Men så får jag se en att det är en pitbull som kommer i 120 emot oss med vidöppen käft, och den ser allt annat än snäll ut. Den formligen flyger på Pepsi, så jag blir ju tvungen att släppa henne så hon kan försvara sig, nu ger ju sig ingen ostraffat på Pepsi, så hon blir helt galen. Det var värsta hundslagsmålet och jag kan inget göra eftersom jag står där själv. Jag skriker helt hysteriskt åt ägaren att hon får ta sin hund, och hon kommer springande, men det vet ju alla hur lätt det är får isär två hundar i slagsmål, och det här är ju inga småhundar. Men på något sätt får hon tag på sin hund och lägger sig på den, men den är helt galen och försöker ta sig loss igen. Och Pepsi är ganska förbannad, så jag försöker lugna henne. Sen efteråt kommer chocken: Vad hände egentligen, och tanken kommer på vad som kunde ha hänt. Nu gick det ju bra, i alla fall för Pepsi, den andra hunden skiter jag fullkomligt i hur det gick för. Detta var en ung tjej som var ute med detta monster, hon var helt förstörd, men det hjälper inte, man kan inte släppa en sån hund lös. Det som var mest otäckt i detta fallet var att hunden helt oprovocerat bara anföll, han stannade inte upp för en sekund för att avläsa några signaler, och det var ju tur att det var Pepsi jag hade med mig, tänk om det hade varit Roja som alla gånger slängt sig på rygg, undra om den bara hade attackerat ändå?? Sen har jag märkt en trend, i alla fall där vi bor, att det är lite "fräckt" att ha sina hundar lösa, sen om ägarna har kontroll eller inte, har tydligen ingen större betydelse. och det är faktiskt inte så roligt när de springer fram till Pepsi, för hon blir vansinnig, och vem är som får stå för skadorna, jo det blir ju jag. Jag ser faktiskt ingen anledning alls till äga en sån hund som bara är framavlad för en sak- att skada andra. Och jag köper verkligen inte resonemanget att "min lilla pitbull är så gullig", det finns så många andra trevliga hundraser man kan äga i såna fall, om man vill äga en gullig hund ,som inte har dessa sjuka drag. 11/8 Ja, nu har vi tävlat jag och Roja för första gången. Visserligen en träningstävling, men det kändes som på riktigt. Poängmässigt så var det det väl en smärre katastrof, men jag fick med mig mycket matnyttigt på köpet. Tex hur både jag och Roja reagerar när det är tävling. Nu var ju Roja inne i höglöpet ( vi tävlade sist för att inte ställa till det för någon stackars förvirrad hane). Till att börja med hade jag inte ens tänkt att vara med för att hon löpte, men Stefan var uppe på klubben i tisdags och då sa dom att det var ok att vara med ändå. Så då fick vi ut och panikträna på tisdagskvällen, alltså var detta inte särskilt genomtänkt. Jag jobbade till kl. 18.00, sen skyndade jag mig hem för att hämta Roja. Eftersom vi inte har tränat hopp på hela sommaren, och hon vill gärna springa på sidan av hindret, så var vi tvungna att skynda oss ner på plan och träna på detta!!! Och när vi ändå var där tränade vi på linförigheten också, vilket inte var så smart. Roja är en hund med ganska låg intensitet och hon är väldigt värmekänslig, så när det var vår tur att tävla var hon ganska låg. Själv var jag hypernervös. Sen skulle tävlingsledaren skoja till det, så han sa att han precis fått ett fax från kennelklubben, där det stod att Vänerbohundar under inga omständigheter får släppas lösa på plan, jätteroligt, särskilt som både domarens och skrivarens hund kommer från Vänerbo........men min hjärna var lite nollställd just då, vadå fax - till mobilen, fattade ingenting!! Ja, ja,, Sen till själva tävlingen - katastrof. Under linförigheten gick hon och nosade och var allmänt frånvarande, mitt fel - jag har mest tränat fritt följ, hur kan man då tro att hon ska gå perfekt i koppel?? Inkallningen fick hon helt hjärnsläpp - när hon är framme hos mig slänger hon sig ner på backen framför mig - jättefint läggande, men inte riktigt vad som var tanken, jag tappade hakan - vad gör hon? Men hon var så söt så jag blev full i skratt. Apporteringen trodde jag helt klart att vi skulle få en tia på, men dumma matte har ju inte tränat på att hon ska ta andra apporter än vår egen, så Roja bara tittade på apporten som om hon aldrig hade sett något liknande i sitt liv förut. Platsläggandet skippade vi eftersom hon löpte, kanske lika bra det, vet ingen vad som hade hänt då, med tanke på de övriga momenten. Vad lärde jag då mig av detta?? Faktiskt ganska mycket: Först och främst att Roja får vänta i bilen och jag tar ut henne en stund före det är dags att tävla. Jag måste träna mycket mer på linförighet i koppel, träna på kontakten i störande situationer, träna med andras apporter, ingångar, ja vi har en hel del att slipa vidare på. Men tiden är min värsta fiende, särskilt nu under sommaren när barnen har sommarlov, man hinner ju just inte så mycket annat än att jobba, hem till barnen, laga mat och promenera med hundarna, sen är ju dagen slut. Nu i höst ska jag ha kurs på dagtid, vilket jag är jätteglad för att det gick att genomföra. Jag arbetar ju mycket kvällar och helger, så därför är mina lediga kvällar ganska värdefulla för mig. Men nu har vi alla fall fått ihop en grupp på 5 personer, vilket är alldeles lagom, när man är ensam instruktör. Det är också en utmaning att ha kurs på alldeles egen hand, men jag ser faktiskt fram emot det. Imorgon ska jag vara skrivare på vår lydnadstävling på klubben, då lär man sig väldigt mycket hur domaren bedömer de olika momenten. Jag håller också tummarna för mina klubbkamrater som ska vara med och tävla. Hoppas att det går bra för er........ 31/7 Husvagnssemester Nu har vi varit iväg på premiärturen med vår husvagn. Fast jag har velat ha husvagn väldigt länge, så var jag faktiskt skeptisk till hur detta skulle gå. Två tonårskillar, två stora hundar och två föräldrar som inte har en susning om hur husvagnslivet fungerar. Vad kan det bliva av detta?? ......Faktum är att jag tycker att det fungerade över förväntan, men det tog några dagar att komma in i compact living-tänket. Sen hade vi ju inget drömväder precis, vi var nere i Skåne och där utfärdade de klass 1 varning för ovädret och då blev det ganska trångt i husvagnen med blöta hundar och alla som skulle få plats. Eftersom vi var totalt noviser på allt så var det tur att vi hade sällskap av en annan familj som hade mer rutin på saker och ting, det underlättade ju förstås. Roja tyckte det var väldigt mysigt att få bo i husvagn och gick glatt in och lade sig, medan Pepsi tyckte att det var det värsta som kunde hända henne, det var långt under hennes värdighet att behöva tränga ihop sig så., hon visade verkligen vad sur hon var.
När vi bodde i Åhus, så hamnade vi precis bredvid hundautostradan, där alla promenerade med sina hundar - Pepsi sa inte ljud, helt fantastiskt- hon som inte är så glad på andra hundar annars. Roja skällde desto mer på alla som gick förbi. Men Pepsi hittade ett favoritställe, dom som vi åkte med hade med sig en värmefläkt och den gillade hon att ligga bredvid, så en kväll när vi sa godnatt och gick in till oss så var hon plötsligt borta - då hade hon gått tillbaka till dom och puffade på deras förtält och ville in, och när de öppnade så sprang hon fram och slängde sig framför fläkten......den damen vet vad hon vill! Det var kanonfina marker runt campingen, perfekt för både spår och uppletande. Man såg hur långt som helst, så man kunde känna sig någorlunda trygg vad det gällde viltjakt. Och Pepsi för ganska mycket väsen av sig när hon är i skogen, så hon lyckas nog skrämma bort det mesta i hennes väg. Vi gjorde ett besök vid Mörrumsån, ett paradis för fiskeintresserade. Medan de andra satt och tittade på de stora fiskarna som hoppade i ån, så körde jag ett lydnadspass med Roja. Väldigt bra med störningsträningen. Eftersom jag hade planerat att tävla den 12 aug, så behövs det ligga i. Men nu så har hon börjat löpa så vi får hoppa över den tävlingen.
Hjälp, nu börjar semestern att lida mot sitt slut. Varför ska den ta slut så fort? Och varför är det så långt till nästa semester? Men jag har ju en positiv sak att se fram emot nästa år - när man arbetar inom kommunen så får man ju en extra semestervecka när man fyller 40 och det gör ju jag nästa år. Extra ledighet tackar man ju inte nej till.
10/7 Hundarna är verkligen för roliga ibland. Pepsi lyckades lura mig rejält idag. Jag hade köpt ben till dom idag, så de fick varsitt när jag kom ifrån affären. Efter några minuter så går Pepsi fram och helt sonika stjäl Rojas ben, hon är ju så snäll så hon säger inget, utan hon ser bara så ledsen ut. Jag ger tillbaka benet till Roja och säger till pepsi att hon får gå in och lägga sig. Jag vet att Pepsi är glupsk, men detta tog väl ändå priset, glufsa i sig ett ben så snabbt.... Men hon kan inte låta bli att ligga och stirra på Roja som förskrämt tuggar på sitt ben. Ok då, tänker jag, Pepsi får det sista benet så det blir lugn och ro på torpet. Då blir hon så nöjd, den lilla kommandoran. Sen åker jag iväg på ett ärende, och när jag kommer hem ser jag att Pepsi går iväg och kommer tillbaka med ett ben!!! Först fattar jag ingenting, jag köpte ju bara tre ben.. men sen förstår jag - hon gömde ju det med gång för att genast gå och ta Rojas ben. Så, nu är det Roja som får ligga och titta på när Pepsi njuter av sitt ben, för nu har jag ju inga mer sådana kvar. Och det är ju ingen större mening att ta ifrån Pepsi benet i det läget, för det skapar ju bara en onödig konflikt, men visst är hon smart? Och jag fick kompensera Roja med annat istället. Nä, regnet bara öser ner och det är dags för kvällspromenaden, det går inte att skjuta upp den längre....så, det är bara på med regnstället och se glad ut. 9/7
Men vad ska man då göra när regnet bara öser ner hela tiden? Jo, man kan ju tex: rensa inomhus, sånt man aldrig hinner med annars, läsa en bra bok, göra slut på alla pengar genom att shoppa, lösa korsord, det finns väl massor att göra egentligen..... Men hur j**a roligt blir det då i längden, när den svenska sommaren är så kort ändå och de fyra semesterveckorna går så fort??? Nä, nu vill jag ha sommar och sol.. Ok, det är min första semesterdag så jag ska väl inte klaga för mycket och i dag har vi varit på IKEA, som vi säkert inte åkt till om det hade varit fint väder.Vi fick köpt ett datorbord, så vi äntligen kan få lite ordning i vårt nya datorrum, och så köpte vi lite andra bra att ha grejor. För övrigt har jag anmält mig och Roja till några tävlingar i lydnadsklass 1, så jag har ju faktiskt inga större fritidsproblem, för nu blir det träna av i sommar...... 6/7 Tack, Laila för denna vackra gåva.
5/7 Idag har det varit en riktigt tung dag. Mina tankar finns hos en av mina arbetskamrater som i morse fick ett ofattbart tragiskt besked. Hennes 17-åriga son hade varit med om en trafikolycka och avled senare av skadorna. Det måste väl ända vara det värsta som kan hända en människa - att förlora sitt barn. Jag undrar hur man går vidare i livet efter en sån händelse? Speciellt när det är ens enda barn också. Kan man någonsin finna livsglädjen igen? Det är svårt att tro det........
2/7 Roja är rätt bra på att roa sig själv....så här kan hon ligga och leka med pinnar, hon ser för härlig ut, men vår trädgård är inte så vacker, den är full av sönderbitna pinnar, bollar och trasiga saker som Roja bär runt på, men vad utstår man inte för sina små....
I torsdags träffade vi Onyas valpkull. Sixten, Sazza och Sune, ett härligt gäng. De var väldigt tuffa och framåt, och gråa dessutom!!!
Sen efteråt åkte jag med tjejerna till Ursand så Pepsi fick utlopp för sin energi genom att få simma i Vänern. Hon fullkomligt älskar att bada, medan Roja försiktigt doppar sina tassar och aktar sig för att blöta ner magen.
Efter badet..........
Är det en ko eller en hund??
Svar: Det är pepsi som har har hittat delikat gräs att mumsa på.... 28/6 Lite nytt i Rojas dagbok Här är klockan 23.15 på kvällen i Boden, det är underbart när det är ljust hela natten.
Silverträd hade dem också.........
27/6 Nu är jag tillbaka igen efter en omtumlande resa till Norrland. Orsaken till resan var mindre angenäm- min älskade farmors begravning. Min farmor var en väldigt godhjärtad person som under hela sitt liv månade om att alla andra skulle ha det bra. Som hon har fått slita under sitt liv och aldrig att hon klagade. Men nu får du vila i frid, farmor!
Jag skulle samåka med min farbror m.sambo och min kusin, vi hade bestämt att mötas upp i Skövde, så jag skulle ta tåget dit. Kl 5.15 skulle jag åka från Trollhättan till Vänersborg, för att därifrån ta tåget till Skövde. Jag ställde klockan på 4.15, för att hinna göra mig i ordning i lugn och ro. På morgonen när jag vaknar så tittar jag på klockan och ser till min förskräckelse att klockan är 5.30!! Det kan inte vara sant...det går inte ihop.. I vilket fall som helst så flyger jag upp och väcker Stefan, jag har ju en chans att hinna till VBG, där tåget ska gå 5.53. Men vilken panik jag har, jag måste ju vara i Skövde 7.15. Jag får ju bara inte missa detta. Resan till Vbg går väldigt fort, som tur är så är det ingen broöppning och lite trafik, 5.52 så springer jag in på stationen och som tur är tåget 2 min försenat, helt otroligt. Sen när jag sitter på tåget så tittar jag efter i min ryggsäck och det är väldigt tomt i den, jag har glömt allt som jag skulle packa ner på morgonen!!! Men så länge plånboken och mobilen är med så löser det mesta sig. Och i Skövde så träffas vi slutligen och kan påbörja resan norrut. Men vilken mardrömsstart på morgonen. Eftersom största delen av min släkt bor uppe i Norrland så blir det ju inte att man träffas för ofta, några har jag inte sett på 15 år och trots att vi nu träffades under tråkiga omständigheter kändes det härligt att ha en stor släkt omkring sig som fanns där som stöd. Många kramar till min goa faster Solveig och hennes gubbe Rune, för att jag fick bo där och blev så ompysslad. Kramar också till mina andra fastrar och kusiner för att det var så roligt att träffa er. Det betydde verkligen mycket för mig och ni vet varför.... Ja, jag ska inte glömma dig, min kära farbror som körde hela långa vägen och fick lyssna på mitt och Rebeccas snattrande. Sen en stor bamsekram till min så snälla moster som tog hand om mig när jag kom till Boden för att träffa mormor. Jag bävade inför mötet med min mormor eftersom hon har börjat bli senil och jag har inte träffat henne på 6 år. Men hon var så härlig, såg precis lika dan ut som när jag sist såg henne och hon hade så goa kommentarer till allt, så det kändes jättebra att få träffa henne. Det var en sån härlig känsla att sitta där och få krama om henne, det var precis som förr. Men tyvärr varar ju inte allt för evigt, så det blev dags att åka hem. En resa på 140 mil, men jag hade en bra bok så några timmar tillbringade jag med den i restaurangvagnen, tills min kupékompis kom och sa att hon och hennes dotter skulle gå och lägga sig, ca 21.00. Ja, ja tänkte jag, då gör jag väl det också så kan jag läsa i sängen. Men sen när jag väl lagt mig och skulle läsa, så funkade inte lamph****t, så jag fick ligga och stirra i taket för jag var ju inte trött och så ville jag inte störa dem genom att gå upp igen. Till slut somnade jag väl, men det är då ändå ingen hit att sova på tåg i alla fall, förr tyckte jag det, men antagligen håller jag väl på att bli gammal och bekväm av mig. 12/6 Jag har lagt in några nya länkar till trevliga hundsidor. 10/6
I går var vi iväg hela familjen till Ullevi för att se på Monster truck. Killarna hade längtat så efter att få se dom live. Jag måste erkänna att jag faktiskt också tyckte att det var lite fräckt att se dessa monsterbilar i action, särskilt när de körde freestyle. Förarna var så skickliga på att hantera sina bilar och de gjorde verkligen allt för att det skulle bli show. Men allra bäst i hela showen var speedwaykillarna som körde freestyle med sina motorcyklar. Vilka halsbrytande nummer de gjorde.
2/6 Idag hade vi avslutning i vår lördagsgrupp inför sommaruppehållet. Lina hade ordnat med god mat, den tjejen är ju bara underbar. Dels för att hon sprider så positiv stämning i vår klubb, dels för att hon har sån otrolig kunskap som hon så generöst delar med sig av. Alla i vår grupp är överens om hur mycket lördagsträningarna betyder för oss. I dag var Roja väldigt disträ och ofokuserad, men nu var det ju också ett tag sen vi tränade med gruppen och det märktes verkligen. Hon gjorde flera utfall och en valp blev hon riktigt grinig på, jag kände faktiskt inte igen henne idag. Men trots det så gjorde hon ett riktigt bra fritt följ. Så något har vi åstadkommit i alla fall. Jag fick många bra tips av Lina som jag ska träna på i sommar. Tex. Läggandet under gång - att få till att hon ska slänga sej med båda tassarna direkt på backen - idag så stapplar hon sig ner, stjärt - in övningar för snygga vänstersvängar, ett snabbt ställande, lära in hakan i backen vid platsliggandet - det har vi påbörjat. Sist med inte minst - fokuseringen på mig...Ja, vi kan fylla semestern med aktiviteter, men hellre att överträna än att tävla med en halvfärdig hund. När vi var färdiga med träningen så skulle jag gå ner för ett berg, då halkade jag till på den blöta mossan och ramlade. Jag tog emot med händerna och jäklar vad ont det gjorde, jag tror att jag stukade handen. Men det är så typiskt mig att vara så klumpig, mina träningskompisar är rätt vana vid det här laget att när vi tränar i skogen så kan jag försvinna helt plötsligt, för då har jag snubblat på något. Stefan säger att jag kan snava på de vita strecken på en parkeringsplats, han är ju jätterolig........ 29/5 Vilken härlig mors dag - present jag fick i efterskott. Sebastian hade ordnat skattjakt för mig. Först gav han mig olika ledtrådar, där han hade gömt lappar med ord jag skulle para ihop, jag lovar att hjärnan fick arbeta på högvarv för att klura ut var dessa lappar låg. Sen skulle jag para ihop orden så det bildade en fråga? Sen hade han ordnat en frågelek om vargar, det var inte det lättaste att svara på. Men jag fick i alla fall sista ledtråden: presenten ligger under en kudde nära din kära....så då fick jag ge mig ut på jakt igen - den låg under Stefans kudde. Där låg lotter som de hade köpt till mig och extra roligt var att jag vann 100 kr. Tack mina goa barn, sånt här kan man leva länge på........... 27/5 I dag har jag och Maria Hj. varit tävlingssekreterare på skyddet, jag säger bara fy f**n, vad mycket siffror och moment det var att hålla reda på. Det var verkligen en utmaning, för både jag och Maria är i stort sett gröna på både skydd och sekreterarrollen. Ett tag kände jag för att packa ihop och åka hem, vi har ett dataprogram som räknar ut poängen, men helt plötsligt ville inte datorn kännas vid skrivaren längre. Tänk vad ställd man blir, när allt ligger i datorn. Men till slut så fick vi ordning på den och alla resultat kom ut tack och lov! Jag fick träffa Roja´s syster Vilda i dag också, som var nere från Degerfors, alltid kul att träffa kullsyskon. Hon gjorde tydligen skäl för sitt namn, enligt matte och husse. Hon var också något större på höjden. Nä, nu när kurser och tävlingar är över måste jag fokusera på med min träning med Roja så kommer någon vart, jag är tävlingssugen.... 26/5 Jag kan inte låta bli att lägga mig i skoldebatten 24/5 Mina tankar kring specialskolan Idag var jag ledig, så jag och tjejerna åkte till klubben för att träna. Först gjorde vi ett uppletande, så Pepsi fick göra av med energi. Men med Roja vet jag inte om det var en sån bra idé att göra uppletande före lydnadsträningen, för hon blev lite loj märkte jag. Ja, ja det är inte lätt med två olika personligheter. Pepsi är inte klok, på vägen till uppletanderutan så står stegen, den högsta med spjälor, istället för att gå bredvid så måste hon springa över den varje gång vi går förbi, samma sak med hopphindret, varför gå bredvid när man kan hoppa över. Jag la ett spår också med flera diken och vinklar, och så gömde jag apporterna under mossan för det tycker Roja är roligt att få nosa upp. Hon fixade detta galant, hon är en väldigt duktig spårhund för hon är så noggrann. Sen körde jag ett spår med Pepsi, det var länge sen jag gick ett spår med henne, trodde kanske att hon hade lugnat sig lite, men så var inte fallet. H****e vad det gick undan, men hon har i alla fall lärt sig att lyssna när jag ber henne stanna när jag tappar linan emellanåt, för jag hinner inte med. Det var i alla fall ett motionspass som inte gick av för hackor. Jag har tänkt börja cykla med Roja, och då kommer jag att tänka på första gången jag skulle cykla med Pepsi. Jag brukade alltid cykla med min förra schäfer, men då var jag några år yngre, kanske smidigare och hade en inte lika fullt så stark hund som Pepsi är. Det var på hennes ettårsdag på kvällen, skolavslutningen var det. Först går vi fram till cykelbanan, sen är det ju en nerförsbacke, men ok tänker jag, det går nog bra. Sen när jag väl satt mig på cykeln så går det inte att få stopp på henne. Hon springer i 120, och jag hinner tänka att detta är det sista jag gör, det bara viner i öronen på mig. Jag kommer inte ihåg hur jag lyckades styra henne åt rätt håll, men efter några minuter är vi hemma igen, hon har tagit halva lextorp i ett andetag ungefär. Men då inser jag att det är nog ingen bra idé för mig att cykla med henne på våra cykelbanor, jag tackar min gud för att jag inte mötte någon, men jag hann kanske inte se det. Sen har husse fått cyklat med Pepsi, men han ramlat två gånger med henne, för hon har dragit omkull honom, och då var inte glad kan jag meddela. men nu får vi se hur Roja sköter sig, hon är i alla fall inte lika stark så man har en rimlig chans att hålla tillbaka henne. 23/5 Oj, nu var det länge sen jag uppdaterade sidan. Men det har hänt så mycket runt mig som har varit jobbigt, så orken och motivationen har inte funnits där. Jag är i alla fall väldigt tacksam över mina hundar, för hur jobbigt allt än har varit och man inte mått särskilt bra, så behöver ändå hundarna sitt. Så man har faktiskt inget val, man måste ta sig ut i ur och skur, och man mår faktiskt mycket bättre när man kommer ut i friska luften och får skingra tankarna. Helgen 12-13 maj var jag och Roja i alla fall med på en träningshelg med Niina Svartberg, som var inbjuden till vår klubb. För er som inte vem Niina är, så kan jag berätta att hon är en av de främsta i landet på hundträning, och även på förmågan att kunna lära ut på ett väldigt intressant och positivt sätt. Vi var åtta ekipage med hundar och så ett antal observatörer, så vi fick tilldelat oss två träningspass/dag. Det är väl konstigt vad fepplig och klumpig man blir när man står där framme och ska ta emot instruktioner. Min hjärna låser sig nästan när alla sitter och tittar på, men som tur var noterade observatörerna bra, så vi fick kopior sen, och det var väl tur. Vi fick så många bra tips och nya infallsvinklar att träna efter, så jag tror att vi alla var supernöjda med helgen. Jag fick hjälp med att hitta rätt morot för Roja, hon älskar "dutten", så vet hon att den är med, så jobbar hon på bra. Något fel vi alla gjorde var att prata för mycket med våra hundar under träningen, så vi fick lära oss att en tyst förare är en nöjd förare, däremot skulle vi komma på ett bra "felord" i positiv anda. Och egentligen borde väl detta vara självklart, för under tävling måste man ju vara tyst, och hur ska hunden kunna förstå varför matte helt plötsligt blev så konstig och inte säger något? Vår träning har väl legat lite i träda nu, men det är bara att ta nya tag igen.......... 11/5 Tänk att det kunde vara så farligt att bli förkyld............ 7/5 Förut idag skulle jag ta en promenad med hundarna. Jag brukar ju ta dem en och en när jag går längre promenader. Jag började som vanligt med Roja, hon är alltid mest nödig och vill ut först. Pepsi låg ute i trädgården och väntade snällt på sin tur. Jag var väl ute med Roja i en timme, och sen gick vi hem och jag hämtade Pepsi och så gick vi iväg. På vägen mötte vi en gräsåkklippare och det är bla sånt som Pepsi reagerar på, så då fick vi jobba lite med detta. Sen gick vi vidare utmed Lextorpsvägen, som är en ganska stor väg, där bilar kör fortare än dom ska. Sen skulle jag korsa Lextorpsvägen, när något kommer springande bakom oss, först ser jag inte vad det är, men sen ser jag att det är en lös schäfer, f'**n, hinner jag tänka, Pepsi är ju inte så glad på andra hundar. Sen tittar jag en gång till och ser att det är....ROJA, som har kommit i full galopp efter oss. Så jag vänder mig om för att se om Stefan är ute med henne, men inte - hon har på något sätt tagit sig ut ur trädgården och spårat upp oss. Jag blir alldeles iskall, tänk om vi hade hunnit över vägen innan hon hunnit ikapp oss. Sen ser jag det komiska i det hela, hon såg så härlig ut när hon kom studsande, överlycklig över att ha hittat oss, tala om jackpott på ett frispår, hitta matte och Pepsi i slutet!! Undra vad folk tänkte som såg henne? De såg väl bara ett svart streck som sprang förbi. Och hon brydde sig nog inte om några störningar heller i det läget, hon skulle bara fram, helt enkelt. Så det var bara till att haka fast henne också i kopplet och traska hemåt för att lämna av henne, för att gå en ny promenad med Pepsi. Och i fortsättningen blir det stängd altandörr för henne när vi går ut. 6/5 Bilderna är inlagda från helglägret. 30/4 Ja, då var kurshelgen till ända. Jag försöker att sortera upp alla intryck och tips jag har fått. Jag har faktiskt en del träningsproblem med Roja. När det gäller uppletandet är hon ganska svårmotiverad, så jag måste hitta nya vägar att få upp hennes intresse, men jag fick bra tips av Stefan. Och att få henne att skälla på kommando verkar faktiskt ganska hopplöst just nu. Men det har väl med hennes lugna mentalitet att göra. I spåret tycker jag att hon är fantastisk, vi kan gå i promenadtakt och hon har ändå spårintresse. Jag gömde apporterna, och då tror jag att hon tyckte det var roligare att hitta dem. Men vilken slutapport hon fick då - ett livs levande rådjur hoppade fram precis i spårslutet, hur glad blir man då? Men då fick vi gå fram och tillbaka några gånger över rådjursspåret och hon visade det inte något större intresse. Så det gick ju ändå att avleda henne. Sen efter kursen var slut så skulle jag och Ulli förbereda inför vår kurs på tisdag, en aktivitetsrunda, så vi tog med våra hundar på promenaden. Kul att se att Myrja och Roja kunde leka så fint. 28/4
I dag har jag och Roja varit på vårläger på klubben. En inhyrd instruktör som heter Stefan Mattson, en svensk version av "Mannen som kan tala med hundar". Jag tror att vi allihop blev förundrade över vad han kunde åstadkomma på den korta tiden med våra hundar. Några som var med är riktigt hundaggressiva, när de hade tränat en stund med hans metod, så kunde de koppla bort, de valde att inte ens titta åt de andra hundarna. Som en tjej sa: jag tror inte att det är min hund som ligger ner och kopplar av så här bland andra hundar. Själv tog jag med mig många bra tips som jag ska träna med Pepsi. Bland annat att inte tillåta henne styra och ställa så med Roja som hon gör. Träna Pepsi på att ligga still när jag leker med Roja, det känns ungefär som att bestiga Himalaya, men i dagsläget får aldrig Roja leka för Pepsi. På något sätt har vi väl bara funnit oss i att det bara är Pepsi som ska få leka för husfridens skull. Men som Stefan sa, det är ju vi som flockledare som ska basa över leken. Ja, det finns mycket att ta tag i, bara man får konkreta tips på hur man kan göra. Med Roja har jag väl inga större problem, förutom att hon behöver stärka självförtroendet. Vi körde lite nybörjarövningar i skyddet och jäklar vad hon gick igång på bitstocken. Det kanske vore något för henne, hon hade jättefint bett. Men det är väl mer om jag orkar träna, vi får väl se. I morgon ska vi köra spår och uppletande. 27/4
Tänk vad ett år går fort! I november -05 bestämde vi oss för att köpa en hund till. Gunnel skulle para Onya, och Onya är en väldigt trevlig hund med många goda egenskaper och därför ville vi gärna ha en valp efter henne. Men sen blev det många turer innan Gunnel fastnade för någon hane. Till slut blev det Kustmarken´s Kurry som blev pappa till valparna. Och det visade sig vara ett utmärkt bra kombination. För jag är så nöjd med min lilla goa Roja, hon är en så otroligt snäll och mjuk hund, hon finner sig lika väl i att göra ingenting som att köra ett träningspass. Hon brukar ligga bredvid mig när jag kollar på Tv och hennes favoritkanal är Animal Planet och då är hon superintresserad av allt som händer, speciellt när det är hundar med.
Men det var några tuffa månader när hon var liten, för hon var överkänslig mot maten. Hon fick stora bölder under magen som sedan sprack, men till slut hittade jag ett foder som hon tålde, så då gick detta över. När hon var ca fyra månader så fick hon en allergichock av ett getingstick, så hela ansiktet svullnade upp och då trodde jag att jag skulle förlora henne, så dålig var hon. Men hon hämtade sig även från detta och jag hoppas att vi får många fina år tillsammans. 26/4
23/4 Har gjort en ny sida där jag tänkt lägga in gåvor som jag har fått 21/4 Jag och Roja har varit på vår"obligatoriska" lördagsträning, det känns nästan så, eftersom jag för allt i världen inte vill missa den. Men innan vi började så tog jag och Maria en promenad med våra hundar. Hon har en härlig schäferkille som heter Isor. Roja och Isor hade i alla fall väldigt roligt, men som hon såg ut när de lekt färdigt!!! Hon var lerig från topp till tå, och såg ut som en hemlös strykarhund. Sen hade vi sedan tidigare bestämt att vi skulle fotografera blivande tävlingsekipage, och jag får väl betrakta oss som ett sådant. Det ska bli väldigt roligt att se dom korten sen, men som Lina sa: hon ser ut som en riktig brukshund som har kört ett hårt arbetspass. Sen filmade vi varandra, herregud vad nyttigt det är, man får verkligen se hur man arbetar med sin hund. Jag måste få upp Rojas motivation mer så att hon tycker att det är jätteroligt att träna lydnad, men vad härligt det var att se att hon faktiskt viftar på svansen under träningspasset. Så, nu blir det ännu mer lek och skojigheter på plan. Så tränade vi platsliggning i ring. Jag måste erkänna att jag först var väldigt skeptisk till hur detta skulle gå, men... min underbara hund låg där så fint ,som om hon inte hade gjort annat! Jag måste lära mig att lita på min hund!!!!
Igår tränade jag platsliggning nere vid vår fotbollsplan, där är det väldigt mycket störningar, såsom mopeder, barn, hundar och mycket folk i rörelse. Så när Roja ligger där mitt på plan så kommer det en tjej cyklande, fullt upptagen med att sms.a, ja, hon både cyklade och messade samtidigt, en bedrift i sig, och hon cyklar nästan på Roja, men jag tänker att, detta är en kul test att se hur Roja beter sig när det kommer en cykel rakt emot henne, men hon låg där så snällt och bara tittade. Ja, självklart hade jag inte låtit henne cykla på Roja, det lät nästan så när jag berättade. 16/4 Kolla in storfiskarens fångst, en lax på 8 kg.
14/4 Idag har jag och Roja tillbringat hela förmiddagen på klubben. Vilken bra störningsträning det ger med de andra hundarna på lördagsträningen. Hon bryr sig nästan inte alls om dom längre, förutom då de andra kör inkallning med sina hundar. Jag jämför med hur totalt ofokuserad hon var de första gångerna vi var med. Och gud, vad bra det är med all feedback man får av träningskompisarna. Själv kör man ju på i de fotspår man tror är bra, och ser inte de fel man gör. Nu längtar jag till 12-13 maj, då Nina Svartberg kommer till vår klubb, hon är en de mest framstående i Sverige på lydnad. Jag tror det kommer att bli en kanonhelg. Jag rekommenderar verkligen hennes bok, "Med sikte mot 10:an", den är så bra!! Roja var helt slut när vi kom hem, för vi fick vänta tills Stefan kom och hämtade oss, så det blev ju några timmar på klubben. Han och Pepsi var och tränande sök i Uddevalla, så de hämtade oss på hemvägen. Men vår kära Pepsi var minsann inte trött, fast de hade kört sök i en terräng med mycket branta berg som hon hade sprungit upp och nerför, och sen var det ju så varmt. När vi kom hem ville Roja sova, men Pepsi ville bara leka med bollar, så hon väsnades så mycket, så till slut fick Roja gå in och lägga sig för att få lugn och ro!! Tala om två olika personligheter. 12/4 Eftersom barnen har påsklov och det var så fint väder, så föreslog jag att vi skulle åka ut till Gardis och grilla korv. Det var så underbart där ute, helt vindstilla och solen sken, och självklart skulle Pepsi bada! Tala om korvfriare
Sebbe och Roja
Hittar man inga pinnar får man väl fixa det själv......
9/4 Det är så spännande!! Onya, Rojas mamma, håller på att föda just nu! Hittills har det kommit två hanar och en tik, följ dramatiken här!! Heja, Onya, vad duktig du är.........ja, Gunnel också förstås. 8/4 Igår åkte jag iväg till Vara - Grästorp för att kolla in när min gamla barndomskamrat, Marie, skulle tävla lydnadsklass1 med sin eng.cocker spanieltjej Lexie. Eftersom de endast hade hårdtränat i tre veckor, så kunde det gå hur som helst. Jag tror att jag var mer nervös än vad Marie var!! Inte blev det väl bättre av att tvåan bröt och helt plötsligt var det Maries tur, något oförberett, men det kanske var lika bra det. I alla fall genomförde de tävlingen med bravur, så de fick ett första pris, hur kul som helst tycker jag. Men allra roligast var att Anna-Carin och Hoover, också en cocker, från vår klubb gick och vann hela tävlingen, och detta var deras första tävling någonsin. Jättegrattis till er båda!!
För övrigt var det en mysig klubb med väldigt trevliga funktionärer, så där lär jag nog vilja tävla när det är dags för oss. Jag blev riktigt tävlingssugen igår när jag såg hur bra det gick för Marie och Anna-Carin, så nu har vi börjat träna på allvar. Med Roja handlar det mycket om att bygga upp hennes motivation, för hon tappar lätt sugen, men jag tror att jag har hittat en bra morot åt henne i form av mycket lek och bus.
Stefan och hans kompisar är riktiga pokernördar. Och det är väl inte alltid så uppskattat av mig, kan jag väl villigt erkänna. Men förut idag så fick jag veta en rätt häftig grej! En kompis till oss ringde och berättade att han hade blivit uttagen till poker -SM, som skulle gå av stapeln i Tallin, nästa vecka. Så han blir bjuden på allt: hotell, resa, mat och insatserna för att delta. Jag kan tänka mig vilken upplevelse detta kommer att bli ( för dom som gillar poker vill säga). Jag känner mig rätt storsint när jag säger detta! Och vilken tur han hade sen då, han kom nämligen fyra i den tävlingen han deltog i, men de tre som kom före honom tackade nej, så turen gick till honom!!
5/4 Den här veckan har varit mindre angenäm, den har gått i magsjukans tecken!! Alla omkring mig har spytt på löpande band. Det började med Sebastian i söndags kväll, sen blev Ulli dålig när vi skulle ha kurs i tisdags, så den stackaren fick avbryta och åka hem. I går när äntligen Sebbe var frisk, så började Kim att spy!!! Det ska nog till ett mindre mirakel om inte jag blir dålig. Kim var så besviken, för i morse skulle vi besöka skolan han ska få börja på i höst. Det hela har löst sig till det bästa, Kim ska få börja här hemma efter sommarlovet i en liten klass tillsammans med andra barn som också har särskilda behov. Men just nu vägrar han att åka upp till Sigtuna, så för tillfället så går han inte i skolan. Jag är lite förundrad över detta, jag trodde det var skolplikt i Sverige, men ingen från skolan har hört av sig och undrar över varför han inte är där???? För övrigt så har jag och Ulli en kanontrevlig grupp med engagerade och intresserade kursdeltagare. Det gör ju att man själv blir väldigt motiverad och tycker att det är roligt att ha kurs. När Ulli fick åka hem i tisdags, så stod jag där helt plötsligt själv med 11 hundekipage!! Hjälp, hann jag tänka, hur ska detta gå, Ulli skulle ha spårteorin och jobba ute själv med elva hundar är ju ingen drömsituation, särskilt inte när man är ny också. Men ibland finns det änglar och Eva-Lotta M. var just en sådan när hon erbjöd sig att hjälpa mig med uteövningarna. Snurre hade både matte och husse där just då och Eva-Lotta är utbildad instruktör, så det kunde inte bli bättre. Och jag hoppas att våra kursare hade överseende med att det fick bli en improviserad spårteori. 3/4 Nytt i galleriet 27/3 Nu när min sida är färdig så hade jag inget att göra vid datorn så då kom jag på att jag ville göra något med hundarnas sida, så då blev resultatet detta Under Pepsis träningspunkt så kommer jag att lägga in min och Pepsis träning. Det kommer att vara allmänlydnadsträning i olika situationer, bruksträningen har hon absolut inga problem med, men vi har en del annat att jobba med. Så vi får väl se om jag når mitt mål på den punkten. Häromdagen hörde jag ett krafsande läte på golvet, så jag gick in i vardagsrummet - mitt emellan hundarna springer Fredrik runt, Fredrik är vår undulat. Jag blev alldeles iskall, han har ju varit i gapet förut på Pepsi. men de låg bara och tittade på honom. En ganska härlig syn, men antingen är han självmordskandidat eller så vill han ha nya kompisar. Men det känns inte helt tryggt att ha honom springande på golvet. 26/3 Tusen tack, för alla goa grattisinlägg i gästboken, det värmer verkligen. Imorgon blir det upp till bevis. när vår allmänlydnadskurs startar. I år har vi ju i alla fall tur med vädret, förra året vid denna tidpunkt var det det ju snöslask på planerna. I går var mina killar så goa, de var iväg och pantade massa flaskor och när de kom tillbaka hade de köpt två påsar av mitt favoritgodis till mig, en påse bilar och en påse bildäck, för de ville gratta mig. DÅ blev jag varm om hjärtat, för det hör verkligen inte till vanligheterna att mina barn uppmärksammar sådana saker. ( om det inte är deras egna födelsedagar förstås) 25/3 Idag var det dags för instruktörsexamination. Pirigt när det var dags att presentera mitt arbete, men otroligt skönt när det var över. Så nu är jag färdig allmänlydnadsinstruktör!! På tisdag startar även kursen vi ska ha, jag och Ullis. Jag har ju hittills endast haft valpkurser så det blir nog något att bita i. För nu kommer hundar som är några år och som kanske aldrig har varit med på kurs förut, men jag tycker det är roligt med utmaningar så jag ser fram emot detta och så känner jag mig trygg att Ullis som stöd. Och så hoppas jag även att få bättre tid över till att träna Roja. Undrar om jag vågar ha som mål att tävla till hösten?? Det skulle verkligen vara roligt att få starta tävlingskarriären någon gång!! Men jag tror att jag ska börja med lydnadsettan före appellen, men vi får se hur det blir: 23/3 Idag har jag varit ute och promenerat med min kompis Anna och hennes två beaglar, Knutte och Mojje. Det är alltid smärre kaos när vi ska ut och gå ihop. Hon har sina hundar i flexikopplel (som jag av olika anledningar hatar, jag gjorde ett försök en gång att ha Pepsi i ett sådant, gissa hur det slutade?) Mina två stollar som bara måste gå först, så det brukar sluta med att jag går längst fram med hennes hundar!! Men oftast går vi på såna ställen där jag kan ha mina lösa, det underlättar något för mig, i alla fall, kan jag säga. I dag i alla fall lurade jag med henne på en runda jag brukar gå, det var bara det att jag hade "glömt" att tala om att det är väldigt lerigt där och hon skulle iväg på ett läkarbesök sen. Så då kom jag på den briljanta idéen att ta en genväg ner till stora vägen. Men - två hundar i flexikoppel, mina som trasslar in sig i detta hela tiden, sen fanns inte stigen kvar för det låg massa nerfällda träd på den, så först ramlade jag, sedan gick Anna rakt in i en taggbuske, och snubblade!! Jag hoppas verkligen att ingen såg oss.... men vi har i alla fall roligt när vi är ute och går. I alla fall jag, hihi, Anna glömmer saker och ting ganska fort, så hon undrade hur hon kan gå på detta gång efter gång......
22/3 Idag testade jag ett frispår på Pepsi i Rojas gamla spår, den hunden är ju helt underbar att se i arbete! Jag la det såpass öppet att jag kunde se henne hela tiden. Hon var lite fundersam när hon kom tillbaka till mig, tjänstetecken på och inga människor eller saker hittade hon?! Idag är Roja piggare igen, det är så jobbigt när hon blir dålig, för hon drar sig undan och hela hon blir slapp och likgiltig. Pepsi har ju aldrig varit sjuk, så därför har jag aldrig sett henne sån. Och även om hon har någon krämpa så glömmer hon det så fort hon kommer utanför dörren. 21/3 Jag har gjort ett nytt hundgalleri. Min lilla Roja är dålig!! Jag var så glad att hon äntligen var skadefri, från sår och eksem. Men så i morse började hon må dåligt och kräkas. Hon har varit lite låg hela dagen, och nu ikväll kräktes hon ännu mer. Hon är så känslig den lilla, antagligen har hon fått i sig något olämpligt ute. När jag var ute med henne nu så la hon sig ner på gräsmattan på rygg, riktigt som att tala om att hon inte mår bra. Hoppas verkligen att det är något som går över snabbt..... 16/3 Återigen ett möte med SIT, som gav lika med noll! Se Hällsbosidan. 15/3 Idag har jag varit helt ledig och har inte haft några andra förpliktelser, helt underbart att inte ha någon tid att passa. Annars är det alltid något som jag ska iväg på. Så jag tog hundarna och åkte till klubben, där gick vi en långpromenad. Det var precis så härligt som det ska vara att ha hund. Vi mötte inte en människa, eller hund, eller något vilt! Så jag kunde njuta fullt av att bara gå. Sen tränade jag lydnad med Roja, hon är ju helt underbar att träna med. Lugn och sansad, och ändå med på noterna. Jag får leka upp henne lite för att hon ska komma igång, men det behövs inte så mycket, hela hon är bara så lagom! Sen körde jag uppletande med båda tjejerna, Roja har gått som på räls förut, men nu släppte hon och stod bara och tittade på mig, så det blir till att backa i träningen där. Så släppte jag ut Pepsi, det sa smack, smack , smack, så hade hon på nolltid hämtat in tre saker till mig! Det är en njutning att få se henne arbeta. Jag la även ut en kotte bland andra kottar som hon får leta upp, det fixar hon hur lätt som helst! Den hunden älskar att jobba. Nästa gång jag lägger spår till Roja, tänkte jag köra ett frispår på Pepsi efteråt i samma spår, det ska bli spännande att se. Pepsi är så stark och het att jag klarar inte att spåra med henne längre, och nu när Stefan jobbar så mycket faller det på min lott att träna henne med, så därför tänkte jag att det kanske var en bra idé med frispår. Vi får väl se hur det går.
9/3 Att var hundägare är lite grann som att åka berg och dalbana! Oftast älskar man sina hundar, har roligt ihop med dem och all är frid och fröjd. När dem inte är med så talar man så gott om dom, man skryter lite och pratar bara om allt positivt som dom gör, det negativa glöms lätt bort. MEN ibland är mina hundar till salu för en krona, nej förresten, jag tror att om rätt person dök upp, så skulle jag nog gladeligen betala för att bli av med dem. Vad har dom nu gjort då?? Jo, jag hade planerat att ta en låång härlig skogspromenad nu på morgonen, jag har en runda där jag aldrig brukar möta någon, så då kan jag också koppla av. Först så får dom springa och ruscha av sig innan vi påbörjar promenaden. Jag har inhandlat ett baggen-bälte, helt kanon, för då kan man koppla hundarna i detta, och därmed slipper man drag och annat, trodde jag............ i alla fall så kopplar jag Pepsi i mitt bälte och Roja får springa lös, tills hon får vittring på något, så då kopplar jag henne också till mitt bälte. Helt kanon, för då har jag båda hundarna under kontroll och armarna fria, allt är upplagt för en skön skogspromenad. Tills.......dom båda två får syn på något samtidigt och drar iväg med mig i en nerförsbacke, jag lovar att jag flög efter dom. Men jag hinner i alla fall tänka att jag måste få stopp på galenpannorna, så i farten så siktar jag in mig på en mjuk ljungbädd som jag kastar mig ner på, men två schäfrar är ju ganska starka, så det en stund innan det blir stopp. Så, resultatet blir en blöt, lerig matte på uruselt humör!!
4/3 Nu är vi hemkomna efter att ha tillbringat en kanonhelg i Örebro, tillsammans med DBH Västra. Först träffades vi på Gustavsviks äventyrsbad, där vi var hela dagen. Efter det åkte vi till hotell Elite, där vi skulle övernatta, och vilket hotell det var!! Fyrstjärnigt och lyxigt värre. På kvällen åt vi gemensam middag, vi var väl ca 40 personer, barn och vuxna. Det är så roligt att få träffa både gamla och nya bekantskaper, det blir många glada skratt och trevliga minnen. Sen på söndagen startade vi dagen med en underbar frukostbuffé, vilken lyx det är att få sitta och njuta i lugn och ro av allt det goda som bjuds. Efter det åkte vi till Tekniska kvarnen, ett gammaldags experimenthus, där tillbringade i några timmar. Sen avslutade vi dagen på Mariebergs köpcenter, där fanns det tom flera affärer som föll mina killar i smaken, och det är ganska fantastiskt i sig. Ett stort tack till Grethe och Paul som ordnade denna trevliga resa och såg till att allt funkade. 26/2 Jag blir så förb***d. Fortfarande vet jag inte var Kim ska gå i skolan till höstterminen. Förra året fick jag besked i maj- en månad före skolavslutningen, att han fick fortsätta ett läsår till på Hällsboskolan. Då hade jag lämnat in ansökan i september året före. Det är under all kritik. Till saken hör att jag fick överklaga två gånger för att han skulle få komma in på skolan, och om jag nu skulle fått avslag på ansökan om fortsatt skolgång, så hade det behövts lite tid för att överklaga beslutet. Därför ansökte jag i augusti -06, för läsåret 07/08, och väntar fortfarande på svar om han får fortsätta sitt sista läsår=årkurs nio, på Hällsbo. ETT STORT RISKNIPPE till SIT=Specialpedagogiska institutet som behandlar folk på detta sätt. Jag har anmält dem till skolverket, riksrevisionsverket, mailat skolministern, tom pratat i radion om detta. För så här får det inte gå till!! 25/2 Vilken härlig start jag fick på min lediga söndagsmorgon!!! Jag blev väckt av att telefonen ringer 7.45, och när jag svarar får jag veta av min grupplanerare, att jag blir inbeordrad att arbeta idag pga att det är kris!! Underbart, när jag hade så mycket att göra idag, jag hade planerat att sy upp mina nyinköpta gardiner och äntligen få lite vårfint hemma. Sen skulle jag och Birgitta träffas och arbeta med vårt projektarbete som det verkligen börjar att bli bråttom att få klart nu. 24-25/3 är det dags för examination.. Men, men, det var bara att bita ihop och stiga upp och sen ge sig iväg ut i snövädret. Jag tycker att jag har ett väldigt roligt jobb - jag arbetar på kommunens bemanningsenhet inom särskilda omsorgen, så det är ett väldigt varierande arbete. Jag arbetar på ca tio olika ställen, så ingen dag är den andra lik. Men sådana här dagar kan man känna att ett "vanligt" 7-16 jobb inte skulle vara helt fel. Ja, ja, nog gnällt nu, jag vill nog inte byta arbete ändå när allt kommer omkring. Jag och Birgitta fick träffas senare istället. Jag sa till henne att om det inte varit för projketarbetet, hade jag aldrig i livet lämnat min goa soffa och åkt upp till klubben en sen söndagskväll i det snöblaskvädret som var.Vi konstaterade att man blir nog lite tossig som hundägare. 24/2 Vi var ett litet tappert gäng som kom till lördagsträningen. Undra om det berodde på vädret? I vilket fall som helst så la vi spår, kul att testa ett snöspår på Roja. Hon tog apporterna fast de delvis låg under snön!! Hon är så rolig att spåra med, för det går så lugnt och fint tillväga -promenadtakt nästan. Sen körde vi budföring för första gången med främmande mottagare - inga problem - men så hade vi ju en väldigt bra mottagare i Gitte, som Roja tyckte det var såå roligt att springa till!. 18/2 Ännu en helg som jag har kunnat ägna mig åt hundträning, det känns faktiskt ganska lyxigt. I går var det lördagsträningen på klubben och idag har jag, Sebastian och Roja varit på innebandy - sammandrag i Vara. Roja är ju såklart inte med inomhus, men det är så låångt mellan matcherna ca 1-2 timmar och då hinner jag gå ut med Roja och även träna lite. Det är rätt skönt att ha en anledning att gå ut lite, för det kan bli rätt segt att sitta där 5-6 timmar. Så hon har varit runt i rätt många städer vid detta laget. När vi var i Vårgårda passade vi på att miljöträna på att åka hiss. Det är ju bra också med olika miljöer att träna i. Jag är så nöjd med min lilla Roja, hon verkar ha ärvt mamma Onya´s glada och trevliga sätt gentemot människor och andra hundar. Jag bara hoppas att det fortsätter på denna väg........ 16/2 Nu är även Sebbes sida färdig, så nu webben färdiguppdaterad. Skönt!!!Nu är det bara lite efterjusteringar som ska göras. Återigen en stor kram till Eva-Lotta för din support. 10/2 I helgen har det blivit en del hundträning. I går var vi på klubben med lördagsgruppen, jättekul, nu är det nästan 20 st som är med. Vi delar in oss i smågrupper , så det går ganska snabbt ändå. Vad bra det är att få den störningsträningen, när jag tänker efter är det inte ofta alls som jag har tränat med andra hundar intill. Men nu ska jag verkligen försöka vara med på lördagarna. Kruxet är att jag jobbar varannan helg tills vidare. Idag har jag träffat Birgitta för att arbeta med vårt projektarbete som snart ska vara klart inför vår instruktörsexamination, vi har ju haft turen att få använda våra unghundar i projektet, så jag hjälper Birgitta och hon hjälper mig. Sen passade jag på att träna apportering och linförighet efteråt.
8/2 När jag köpte en hund till så såg jag nog aldrig framför mig hur jobbigt det kunde det bli att gå ut med två hundar, vi har ju haft det förut. Men man glömmer väldigt fort sånt man vill glömma. I alla fall så fattade jag ett beslut för några veckor sen att nu får det vara nog!! Jag kan inte gå omkring och bli dragen av två halvtossiga hundar, det var en riktig mardröm att gå ut, särskilt när vi mötte andra hundar eller när när någon hare fick för sig att hoppa framför oss, puh! Så nu har jag de senaste veckorna gått ut med en hund i taget, när Stefan jobbar, och tänk - det är så lugnt och harmoniskt som det ska vara med hundpromenader. Jag kan passa på att träna Roja när vi är ute och jag får samtidigt tillfälle att försöka träna bort lite av Pepsis fula ovanor - de kanske jag kan berätta om när när preskribitionstiden har gått ut (undrar när det är för hundar). Sen får jag ju också extra mycket motion. Tänk hur det mesta kan vändas till något positivt!! 2/2 Jag håller på att "vårstädar" lite på webben. Tusen tack till Eva-Lotta för din support och alla bra tips jag fick av dig. Nu ska jag bara omsätta dom i praktiken.
29/1 Idag var vi på återbesök hos veterinären. Det var klokapseln som var borttagen, så klobenet var helt blottat, urk!! Men det såg fint ut, tyckte hon. Först var det mycket gnäll och gny när veterinären skulle undersöka tassen, så jag var tvungen att fråga om det var sant att schäfrar är speciellt gnälliga av sig, eller om det bara är något som folk säger? Men det var visst sant att schäfrar är riktigt dramatiska av sig jämfört med andra hundraser. Men efter en stund lugnade Roja ner sig och låg helt avslappnad när tassen skulle läggas om igen, och då fick hon såå mycket beröm, och då tar jag självklart åt mig av berömmet med...... 27/1
Idag har vi haft en liten träff med Rojas kullsyskon och deras ägare, Rinya och Anna från Karlstad, Vilda och Björn från Degerfors. Först träffades de hemma hos Gunnel för att köra spår, vilket vi tyvärr inte kunde vara med på, för Roja gjorde en liten operation igår, hon opererade bort ena klon, som hade blivit skadad tidigare i veckan, så nu går hon med bandage och krage. Men vi möttes upp senare på klubben, där gjorde vi uppletande och tränade lite lydnad. Nu visade det ju sig att när Roja fick annat att tänka på, så "glömde" hon bort att ha ont för en stund. Så hon hade säkert fixat att spåra också. Det var i alla fall väldigt trevligt att få träffa syskonen och deras ägare också förstås.
Nu återstår bara att vänta på att Roja blir återställd så vi kan starta upp vår träning igen. Man får ny motivation när man får träffa andra och träna ihop. Av olika anledningar har vi inte kunnat deltaga så många gånger i den träningsgruppen vi började i, så vi har mest tränat själva och då missar man den så viktiga störningsträningen. 17/1
Lite nytt under Hällsbofliken 14/1-07 Hjälp, vad tiden går fort. När jag började min instruktörsutbildning för ett år sen kändes det som att det var hur gott om tid som helst. Men nu är det bara ca två månader kvar och då ska projektarbetet vara klart och även Roja bör vara färdig med vissa moment. Men jag är hopplös på att planera, på något sätt jobbar jag bättre under press. I vilket fall som helst kommer det kännas skönt när det är färdigt, även om utbildningen har varit jätterolig. Jag har även gjort en sida med tips på hundböcker. 29/12 28/12 Visst är internet fantastiskt!! Själv har jag kämpat i flera år för min sons skolgång och man känner att man är rätt ensam i sin situation. I går var jag ute och surfade, och då hamnade jag hos en tjej som har startat en namninsamling för att alla barn ska ha rätt till lika skolgång. Gå gärna in på dessa länkar och skriv under http://www.namninsamling.com/site/get.asp?Skolatillallabarnoavsettfunktionshinder http://www.namninsamling.com/site/get.asp?sussi 26/12
I år har vi firat jul uppe i Säfsen.Vi var 10 personer och 5 hundar! Men vi hade tre stugor så det funkade jättebra. Det största problemet var hur vi skulle få med oss packningen!! Med två stora hundar i bagaget och två barn i baksätet är det inte helt lätt att packa för en skidsemester. Men svärmor var snäll och tog med sig Sebastian i sin bil. Det löste ju en del av problemet. Men stackars Kim kunde knappast röra sig i baksätet. Men iväg kom vi alla fall. Vilken härlig känsla det var att få åka skidor på självaste julafton, jo, det fanns faktiskt snö i backen, om än bara i en nedfart, men det räckte för att få uppleva lite vinterkänsla. Tänk att få slippa all julstress med allt vad det innebär! Istället har vi tillbringat dagarna med att åka skidor och tefat, och långa promenader med hundarna. På juldagen var vi på Göta Kanal 2, på Folkets Hus i Fredriksberg, där behövde man inte ens köa för att få biljett fast det var premiär. Jag passade även på att miljöträna Roja i skidbacken, nu var hon ju förstås inte med i själva skidbacken, det hade väl inte varit så populärt, men vi stod och tittade på folk som åkte förbi oss och hon skötte sig exemplariskt. 26/11 20/11 I lördags började vi i en tävlingsträningsgrupp i lydnad, jag och Roja. Det var Lina som hade kommit på den utmärkta ideén att annonsera efter träningssugna personer, det är så roligt att träna med Lina, för hon har en förmåga att dela med sig av sitt positiva sätt. Jag tror att vi alla var väldigt nöjda efter träningspasset. För våran del tränade vi endast kontaktövningar, för det var första gången Roja träffade så många hundar på en gång. Bara det i sig är ju en stor störningsfaktor, men vad bra det är när man har några som kan titta på hur man tränar och sedan få lite konstruktiv kritik. Nu är Roja snart 7 månader och är på väg in i första trotsåldern, idag märktes det om inte annat, när hon tog "dutten" och sprang iväg när hon skulle hoppa in i bilen - och så ställde hon sig på lagom avstånd, jag såg riktigt hur hon tänkte - du kan inte ta ta mig, ha, ha"!! Men som tur är så lockar fortfarande godis. 10/11 Ny sida om Roja 27/10 Lite nytt under specialskolan
24/10 Nu är Roja 6 månader, tiden går så fort och med tanke på hur fort en hund utvecklas känner man ibland att tiden rinner ifrån en. Men jag försöker regelbundet träna lite basal lydnadssträning, spår och uppletande. Spår är väldigt roligt tycker jag och Roja är duktig på att hitta apporterna, fyra stycken låg i spåret i söndags och hon tog dom alla. Med tanke på vilket jobb jag la ner för att få Pepsi att ens stanna vid dem, så känns det extra roligt. På valpspecialen jag gick förra helgen, så testade vi ett frispår på Roja, då får man verkligen se hur hunden jobbar, för man har inte en chans att påverka. Kul att få prova något nytt. Har lagt in några nya länkar 14-15/10 I helgen har jag varit i Lilla Edet och gått valpspecialen som ingår i instruktörsutbildningen.Vilken kanonhelg vi har haft. Stort tack till Ingela Dahlstedt för en bra kurs med intressant teori varvat med praktiskt arbete. Praktiken bestod av att vi fick arbeta med några valpekipage, en eloge till er för att ni ställde upp. Sist men inte minst, tack till mästerkocken Anders som såg till att vi blev mätta och belåtna. 19/9 Nu är vi hemkomna från årets kennelläger på Backamo. Tack Gunnel för att du orkar hålla i dessa läger. Lika roligt och givande som de andra åren. Det är en otrolig förmån som vi har att få träna med dessa så erfarna hundmänniskor. Stort tack också till Öyvind som lägger ner så mycket tid på att hjälpa alla, nybörjare som tävlingsförare inom söket. Han har en förmåga att locka fram det rätta beteendet ur varje hund på ett positivt sätt, nu fick han iof något att bita i när det gällde Rojas intresse att komma in med föremålet, men det är inte så lätt att bära på saker när man är 4 månader och nästan tappat alla tänder och blöder i mun hela tiden, men hon var jätteduktig på att springa till figuranten och att komma tillbaka till mig, så jag var jättenöjd. Vi får träna vidare här hemma på föremålsintresset. Sök är ju Pepsis grej, hon älskar det och kan skövla det mesta för att få komma fram i skogen. Så hon var nöjd att få köra ett - två sökpass om dagen. Sen var det väldigt roligt att få träffa gamla som nya Vänerboare. Det var representerat från Lund i söder till Luleå i norr, tala om att Vänerbo är rikstäckande. Kul att Gunnel hade ordnat så att vi fick beställa kennelkläder. Som avslutning brukar alltid Gunnel dela ut prispokaler till alla som blivit uppflyttade eller av annan anledning gjort sig förtjänt av ett pris. Kul med en viltspårschampion i gänget, Qurt och Rosa - bra jobbat. Men nästa år siktar vi på att få en kennelpokal till våran familj, nu har vi ju två stycken förmågor att hoppas på..... Bilder från lägret kommer snart att läggas ut. 11/9 Nu har jag äntligen fått ordning på datorn igen så nu kan jag börja uppdatera igen. Roja har nu hunnit bli 4 ½ månad gammal. Men oturligt nog har hon varit mycket sjuk, så det har blivit en del veterinärbesök. Men annars är hon en pigg och glad tjej som älskar människor. Vi ser fram emot kennellägret och att få träffa kullsyskonen och se hur dom har utvecklats, och självklart att få träffa alla andra vänerboare också. 20/7 Idag har vi varit på klubben, Roja har fixat det kanonbra med alla intryck av människor och hundar. Vi satt och tittade på när bevakningskursen körde lydnad i ca två timmar, hon gnällde inte en gång, utan hon satt och kikade på de andra hundarna eller sov. Det var verkligen en bra övning i konsten att slappna av. Vi hade sällskap av Wisco och Vera, och deras matte och husse, Eva-Lotta och Gunnar. 13/7 Nytt på Roja-sidan 8/7 Nu har vi varit på en veckas semester, hur mycket semester det nu blir med en liten valp. Hur som helst är det inte fel med miljöombyte. Roja har i alla fall fått miljöträning i stor dos och hon har klarat av allt från mopeder till kossor. Och hon har inte reagerat med rädsla eller aggression på något. Den enda hon skäller på är Pepsi! 29/6 Nu börjar vi få lite struktur på vår tillvaro. Förra veckan var rätt tuff, Pepsi var väldigt svartsjuk de första dagarna och morrade nästan så fort Roja tittade på henne, nu har hon mjuknat och bjuder in Roja att leka med henne. De är så roliga att titta på, den lilla som morrar och skäller på Pepsi, som i sin tur undrar vad det är som låter.. 28/6 Lite nytt på Roja-sidan 25/6 Lite nya bilder på Roja som har anpassat sig bra här hemma, hon har även börjat tuffa till sig mot Pepsi som tidvis varit ganska hård mot den lilla. Men Pepsi accepterar henne bättre för varje dag nu, vilket är väldigt skönt. I dag fick Roja träffa sin mamma Onya, det var en härlig syn när hon kom på att Onya hade mjölk kvar. 21/6 Igår hämtade vi våran lilla Roja, det var ett nervöst ögonblick när hon skulle få träffa Pepsi för första gången, alla som känner Pepsi vet ju att hon är en ganska dominant och bestämd dam. Men det gick väldigt bra, Pepsi uppförde sig ordentligt och visade ingen aggression. Men Roja tycker att det är lite otäckt när Pepsi kommer springande mot henne och vill leka, för hon är lite hårdhänt mot henne, så då är det tryggt att ha mattes famn att klättra upp i. Roja har varit jätteduktig och ätit bra och sovit gott hela natten. 19/6 Imorgon är en stor dag: Då ska vi hämta hem lilla Roja, och Pepsi ska få träffa henne för första gången.....Jag antar att jag kommer att få god hjälp med uppfostran av den lilla. 12/6-06 Äntligen har jag fått igång min hemsida!! Fantastiskt roligt efter många timmars slit.. Tack Marie, för din support. På denna sida kommer aktuella händelser skrivas in. Det som är den största händelsen just nu för oss är vår nya schäfervalp, Roja som vi ska få hem v.25. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
