,

Skolans värld

5 feb-09

Jag tittade i en medlemstidning jag hade liggande och fick syn på detta:

Pressmeddelande 17 april 2008 utbildningsdepartementet

Ekeskolan och Hällsboskolan öppnar igen

"Till hösten ska de statliga specialskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan öppna igen. Det har regeringen beslutat i dag.

- Alla barn, även de med funktionshinder, ska ha möjlighet att välja den skola som passar dem bäst, säger utbildningsminister Jan Björklund.

Specialpedagogiska institutet ska nu förbereda inrättandet av de nya specialskolorna. En förutsättning för att de ska öppnas är att riksdagen bifaller regeringens proposition om utvidgad målgrupp för specialskolan.

Den ena skolan, Ekeskolan, är till för elever med synskada och ytterligare funktionshinder och ska finnas i Örebro. Den andra skolan, Hällsboskolan, vänder sig till elever med grav språkstörning. Var Hällsboskolan ska ligga ska beslutas av Specialpedagogiska institutet.

- För de elever som inte kan få tillräckligt stöd i sin hemkommun är det här alternativet viktigt. På specialskolorna finns lärare med spetskompetens, säger Jan Björklund."

                                                                                                                             

 

När jag läser ovanstående så väcks onekligen en hel del minnen till liv..

Mindre behagliga sådana..

Så som jag stred för att min son skulle få gå på Hällsboskolan.

När jag om mångt och mycket av en ren "händelse" fick reda på att man fortfarande fick söka något som kallades visstidsutbildning, så började mardrömmen..

För när jag ringde och frågade i februari fick jag till svar att de inte längre tar in ansökningar, men se när min son frågade eller rättare sagt bönade att få börja på skolan, så tittade personalen på varann och sa att: Ja, man kan söka.... men, tydligen så skulle det inte informeras om detta till föräldrarna, men hur fan ska man kunna söka då. ....

Det var ju iofs det som var själv grundidén, om ingen söker så finns det ju inget behov och vi kan lägga ner skolan med en gång..och YES, vad duktiga vi är som klarade av detta uppdrag, så snabbt...undra vad vi får för belöning i karriären nu....

Ärligt talat så tror man nästan att detta är en diktaturstat man talar om...

I alla fall så sökte jag, fick avslag, överklagade, fick avslag, överklagade IGEN och till slut, 8 månader efter första ansökningen så kom då min son äntligen in på denna skola.

För en mor så var det självklart med blandade känslor: Han ville ju så gärna börja i en klass, där han skulle få en chans att känna sig som alla andra, men modershjärtat höll ju på att spricka av att skicka iväg sin då 12-åriga son, 40 mil bort..så först så höll jag inne med beskedet att han kommit in, men sen fick jag sätta mig själv åt sidan, det här handlade ju inte om mig, utan om min son..

Vi var fem föräldrar som hade sökt, alla fick avslag, två av oss orkade driva denna procedur vidare...de andra stackarna vet jag inte hur det gick med..

Och i januari året därpå började han däruppe..men se, vi fick bara beviljat en termin, så nu var det bara till att sätta sig direkt och börja om på nytt och ansöka. Denna gång gick det dock lite smidigare till väga.

Jag hade ju trott i min naiva enfald att sonen skulle få gå klart högstadiumet där uppe, men det var just det jag var: NAIV.....

För nu började den verkliga kampen, med näbbar och klor för att han skulle få gå kvar.

Jag kommer inte ihåg det antal möten jag har haft, telefonsamtal och mail, som förekom under dessa 2½ år..med dessa totalt iskalla människor, som aldrig ens hade träffat min son, de skulle jag sitta och strida med. Men det klart, för att kunna utföra uppdraget: Att lägga ner skolan, så kunde man väl inte anställa människor vars största egenskap var empati....

Ledningen stod på sig: Han skulle skickas hem och gå sista året i en vanlig högstadieklass, och jag vidhöll att det fick bli över min döda kropp. Tortyr kan utföras på olika sätt, och att sätta honom i en så klass skulle vara ett effektivt sätt..

När jag fick klart för mig att styrelsen hade givit dåvarande chef dispens att på EGEN hand, gå igenom och bestämma vilka som skulle beviljas att få gå skolan, då trodde jag att jag skulle gå i taket.

Tala om att sätta sig på höga hästar, och anse sig själv ha den unika kunskap som krävs för att avgöra vilka som var berättigade att få tillgång till denna skola.

Jag försökte använda mig av alla forum som fanns, bla hade jag mailkontakt med en riksdagskvinna, och de tog upp mitt mail på ett riksdagsmöte! Det kändes faktiskt rätt stort..

Jag blev intervjuad av Uppsalatidningen, men av någon ofattbar orsak, så skrevs det aldrig något, förklaringen var att artikeln var nedlagd!! Men jag anar oråd.....

Jag var också med i radion och pratade om vår situation..

Men till slut så blev situationen ohållbar på skolan av andra orsaker, så det hela slutade med att min son blev hemskickad mitt i terminen, och som jag uppfattade det: avstängd från skolan!!  Ingen från skolan hörde av sig på närmare TRE veckor...hur uppfattar man det??

Och som grädde på moset så blev JAG anmäld av skolan till de sociala myndigheterna, för en utredning...

Jag har nog ALDRIG blivit så kränkt i hela mitt liv.

Specialpedagogiska institutet har ju även ett resurscentrum, där de åker ut till skolor och kommuner för rådgivning, men jag betackar mig för den "hjälpen"....de ska inte sko sina jobb på vår bekostnad, och för den delen så har de inte bidragit med något kreativt under dessa år, endast med ett destruktivt förhållningssätt..

Tycker ni att jag låter bitter??

Ja, jag ÄR bitter. På att något som skulle kunnat bli så bra, med all erfarenhet och kompetens som personalen på skolan hade, det kastades bara bort som om det inte var något värt, och mitt i allt detta så skulle våra ungar gå!!

Jag är bitter på det sätt som jag har bemötts: OBS! Personalen där uppe var underbar så ingen skugga på dem..

Man måste också vara medveten om att Specialskolan är en väldigt insynsskyddad verksamhet, och påminner väldigt lite om den kommunala skolvärlden..

De var ju också så smarta att göra om skolan, nu kommer jag inte ihåg till vad, men i alla fall så var inte skolstyrelsen tillsynsmyndighet över dem, och således kunde man inte heller anmäla dem dit, vilket jag ändå gjorde,,

 

Jag lägger in ett mail jag skickade till ansvarig utredare på utbildningsdepartementet:

 

///

Min son går visstidsutbildning på Hällsbo/St Olof skolan i åttonde klass. I min enfald trodde jag att allt skulle lösa sig med skolan när ni vann valet.

Men fortfarande får jag kämpa för att min ska få gå kvar på Hällsbo. Jag ansökte i augusti -06 om läsåret 07/08, men har inte fått besked än. Det enda svar jag kan få är att han ska återgå till hemkommunen vårterminen -07, till en vanlig niondeklass.

Detta motsätter jag mig starkt, det handlar alltså om det sista läsåret på högstadiet. Det mest humana hade varit att låta honom gå kvar på Hällsbo, men istället ska vi ha dessa möten med SIT, ca två per termin och sitta och älta samma sak. På dessa möten sitter mestadels personer som aldrig ens har träffat min son, hur ska de då kunna göra en rättvis bedömning?

 

Jag tror inte att det är möjligt att bygga upp Hällsboskolan med sittande ledning, för de har så länge motarbetat oss föräldrar. Det känns inte trovärdigt att de helt plötsligt skulle vilja arbeta mot samma mål som vi önskar uppnå.

 

För att det nu ska bli så bra som möjligt för våra barn behöver ni tillsätta personer med rätt kompetens. XXX, NNN och TTT  har visat stora brister i sitt förhållningssätt gentemot oss föräldrar och elever. Tex fick jag överklaga TVÅ ggr för att få in min son på skolan, sen fick han beviljat EN termin. Det är också oerhört påfrestande att inte kunna få besked om min son får fortsätta eller ej.

Förra året sökte jag om fortsatt skolgång i sept-05, jag fick muntligt besked i feb -06, och skriftligt i MAJ -06. Det är under all kritik!!

 

I de kontakter jag har haft med skolledningen har jag möts av total oförståelse för hur verkligheten ser ut, de vill inte ens försöka sätta sig in i situationen.

 

Kan det vara rimligt att XXXX  ensam får fatta beslut om vilka elever som ska få gå på skolan? Har han den kompetensen som behövs om barn med särskilda behov för att ta dessa viktiga beslut? Han själv säger att han gör detta på dispens av styrelsen.

 

Snälla, tänk på våra barn och gör det enda rätta – tillsätt dessa tjänster med personer som har rätt kunskap och förståelse, det är våra barns framtid det handlar om.////

 

 

 Jag skriver inte ut namn på dessa personer, för trots allt så finns de säkert fortfarande med någonstans i periferin, och jag tycker att de är otäcka, för de har MAKT, och den använder de inte i  positiv bemärkelse..

 

26/5-07

Jag var tvungen att lägga mig i debatten om skolverkets kritik av kommuner som delar in barn med särskilda behov i smågrupper. Skrev denna insändare i vår dagstidning.

Äntligen – småklasserna på väg tillbaka?

Skolverket kritiserar kommuner för att de sätter med barn med särskilda behov i smågrupper. Själv tycker jag att kommunerna gör helt rätt som ser till barnens bästa. Min son är för duktig för särskolan och har för svårt att hänga med i vanlig undervisning. Och vad gör man då? Jo, barnet får en assistent och blir inkluderad i en vanlig klass, men på vems villkor blir undervisningen. Knappast barnets i alla fall, men de som fattar beslut kan slå sig på bröstet och säga att skolan är till för alla. Tänk i stället om alla dessa barn som är i den gråzonen min son befinner sig i kunde få en ärlig chans att få vistas i en miljö som är på deras villkor, där de kan få utvecklas i sin takt och få stärka sina självförtroenden. Försök inte ens att inbilla mig att ett barn med svårigheter blir stärkt av vistas i en miljö där de hela tiden blir påminda om att de är sämst. Sen tycker jag att argumentet med gamla OBS- klasser är dåligt, för de försvann ju för ca 20 år sen och det är ju vi själva som ger det en dålig klang. Ge istället de nya smågrupperna en positiv bemärkelse och se till det bästa för barnen.

Hällsboskolan - specialskola för språkstörda barn 

23/5 - 07                                     SIT =Specialpedagogiska institutet

Det är en underbar befrielse att slippa ha med de ansvariga på SIT att göra, jag tycker bara synd om de stackars föräldrar som måste ha med dem att göra.

Personalens arbete på elevhemmet har varit guld värt, helt otroligt vilket arbete de har lagt ner, men så har det gett resultat också.

Tyvärr blev väl inte skolgången riktigt vad jag hade hoppats på, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gick fel. Men jag vidhåller fortfarande att skolan måste få finnas kvar som ett alternativ, för de barn som har behov av att gå där.

Men visst känns det som att makthavarna har fått vatten på sin kvarn nu, när min son ville börja hemma. Men jag har sagt hela tiden att så länge han vill gå där uppe kommer jag att kämpa för det och vill han börja hemma så ska han få det.

Jag är starkt kritisk SITs agerande. INGEN av de som så starkt arbetade för att skicka hem honom, har hört av sig till mig för erbjuda sin hjälp. Jag har fått ordna allt på egen hand. Där ser man vad saker och ting kan ändras fort, de som gapade mest och sa att allt är så enkelt och det kommer att bli så bra, de har lyst med sin frånvaro. Som tur är har jag kommit i kontakt med en underbar person på kommunen som har hjälpt mig. Så änglar finns faktiskt, även om jag började misströsta efter att ha haft kontakt med SIT:s empatilösa personal i flera år. Men det kanske är ett krav för att få arbeta där, vad vet jag.........

Men personalen på skolan har jag i alla fall tackat mig för min kamp, för det har tydligen gagnat de andra barnen också och det känns bra, att det kanske kan leda till något positivt.

 

16/3-07

Jag begriper ingenting????  I dag hade jag återigen ett möte med rådgivarna på SIT och personal på Sylteskolan. Jag är väl naiv, men jag trodde verkligen att nu när skolan ska återuppbyggas, så skulle jag få ett positivt besked att Kim ska få gå kvar. Men icke, han går på visstid och han tillhör inte specialskolan, för den ska inte återuppbyggas förrän 2008. Jag säger bara, HALLÅ!! Var är det rimliga i det svaret? Skolan har ju en pågående verksamhet och de andra barnen är inskrivna i specialskolan, de blev det innan skolan blev visstidsutbildning.

Så jag kan alltså inte få svar på min ansökan än!!! Det är mindre än tre månader kvar till sommarlovet! SIT vill fortfarande vänta in vad kommunen kan erbjuda, och det är en placering i en vanlig nionde klass med assistent. Detta är helt oacceptabelt för ett barn som inte ens når upp till femmans mål i vissa ämnen, och som har lärt sig arbeta självständigt till viss del under Hällsbotiden.

Så vi är kvar på ruta ett. Men......jag ska använda mina sista krafter (det känns som om dom är slut snart) till att denna urusla hantering ska bli känd på högre nivå. Man kunde kanske tro att SIT skulle finnas till för att se till barnens bästa, men det har ju visat sig att deras främsta mål är motarbeta istället , tyvärr.

Regeringen har ju tillsatt en utredning som ska vara klar i maj-2007, den väntar jag med spänning på. Även om min son slutar grundskolan snart, anser jag att det är jätteviktigt att det finns alternativ, när den vanliga skolan inte räcker till. Så jag kommer nog att fortsätta min kamp ( om jag orkar), alla barn har ju inte föräldrar som orkar kämpa av olika anledningar, och det ska ju inte vara beroende på föräldrarnas ork om barnen får rätt skolgång.

Det var fem barn som sökte samtidigt som oss till Hällsbo, alla fick avslag, och vi var två som orkade med processen att överklaga, de andra tre kom alltså inte in pga att deras föräldrar inte överklagade. Det känns inte ok. Det kan ju finnas många orsaker till att man inte överklagar.Man kan befinna sig i en tillfällig svacka där man inte orkar,  det är en jobbig process,  otydligt besked om hur man går tillväga, språkbrister osv.

Januari 200

I och med att skolan ska återuppbyggas trodde jag i min enfald att Kim med automatik skulle få gå kvar. Men se, så enkelt var det inte. Kim går ju på visstid och då ska de = SIT (Specialpedagogiska institutet) tydligen statuera exempel på att det går att skicka hem elever till varje pris, de ska ju fullfölja sitt uppdrag. Det handlar alltså om sista läsåret, nionde klass - när slutbetygen är så viktiga. Men jag kommer inte att ge mig.

Torsdag den 25 kommer en utredare från utbildningsutskottet att besöka skolan och det är positivt, men då är det också viktigt att sanningen kommer fram hur ledningen har behandlat oss föräldrar och elever. Själv har jag dragit mitt strå till stacken genom att maila till skolministern och utredaren mina åsikter. Det är jätteviktigt att vi föräldrar blir hörda nu. Jag tänker också på all den proffsiga och erfarna personal som har slutat under dessa år, vilket oerhört slöseri med all den kunskap de besitter.

Oktober 2006

Ibland händer det mest otroliga. De borgerliga gick ut med att de skulle återuppbygga skolan om de vann valet, nu gjorde de ju det. Så nu ska skolan börja byggas upp på nytt!!! Tyvärr är den fina Hällsboskolan såld, så nu måste det letas upp nya lokaler. Men det är ändå underbart att förnuftet får segra till slut och att det lönar sig att kämpa in i det sista!!          

Tack till den underbara personalen uppe i Sigtuna på elevhem och skola för allt ni gör, och för att ni som är kvar har orkat kämpa på i den motvind som har varit. Och till alla föräldrar som har protesterat på olika vis.

Nu har vi haft föräldravecka v.43, det är alltid lika kul att komma upp på föräldradagarna och få träffa andra föräldrar. I år hade vi föräldramöte och årsmöte direkt efter, det var ett smart drag, för då blev det full närvaro på årsmötet. Sen var det dags att gå till badhuset, där vi fick fika och en trevlig samvaro, elever, föräldrar och personal i två timmar. Som avslutning på dagen åt vi en gemensam middag allihop. En intensiv men trevlig dag. 

Juni 2006

Ja, nu är nog hoppet det ända vi har kvar, för Hällsboskolan är såld och det finns endast två elevhem kvar. När det fanns som mest elever på skolan var dom ca 120 st, nu är det ca 20 st kvar!! Av dem går majoriteten på högstadiet som heter St Olof.

april 2006

Hällsboskolan ligger i Sigtuna och den är rikstäckande. Staten är huvudman för skolan. Men enligt beslut från riksdagen, den sk FUNKIS-utredningen, så ska skolan läggas ner och ansvaret flyttas ut till kommunerna. Problemet är att språkstörning är ett så specifikt handikapp och det finns endast enstaka elever i de olika kommunerna, därför blir det väldigt svårt att få kvalité på undervisningen och den sociala kontakten med andra elever med samma problem går ju ej heller att tillgodose. Speciellt i tonåren är det ju så viktigt att kunna identifiera sig med andra och känna att man tillhör en grupp.

Nu finns det ett flertal kommuner som redan jobbar med denna målgrupp och gör det på ett utmärkt sätt, det finns flera goda exempel, men majoriteten står handfallna inför denna uppgift att ta hand om dessa barn.

I juli-o4 togs visstidförordningen i bruk, den går ut på att man får söka till Hällsboskolan för ett läsår i taget, under tiden ska kommunen ordna en bra skolgång här hemma. I praktiken innebar detta att 5 barn sökte hösten -04 till skolan, alla fick avslag på sina ansökningar. Två av oss överklagade och våra barn kom in, de andra vet jag ej hur det har gått för.

Vi som arbetar för att skolan ska få finnas kvar anser att det måste finnas ett alternativ, när den vanliga skolan inte räcker till. När man hör ungdomarna som nu slutar högstadiet resonera med varandra får man tårar i ögonen. I stort sett alla är nog överens om hur mycket Hällsbo har betytt för dem och man hör dem undra hur de skulle ha lärt sig prata om inte Hällsbo funnits. Personalen på skolan har under lång tid arbetat upp en oerhörd kompetens som ju också kommer att gå förlorad när skolan läggs ner. Men vi har några politiker på vår sida och vi kommer att fortsätta kämpa, hoppet är ju det sista som överger en,...